Jag känner verkligen att luckorna mellan mina uppdateringar blir för stora. Sa nu, klockan kvart över tre pa natten, trött och bedrövlig, bestämmer jag mig plötsligt för att berätta om helgen som har varit. Jag kan verkligen välja rätt tidpunkt för saker och ting.
Vi har i alla fall haft en lang och fantastisk helg pa fyra dagar, och i torsdags inleddes den med en shoppingtur i St Georges med Pierrette och Natou. Jag köpte ingenting av det jag hade tänkt köpa, dvs saker som jag behövde, däremot köpte jag fyra par örhängen för 1o dollar. Jag och specialerbjudanden… Sucka-ducka. Varför kunde jag inte slösa mina pengar pa filmen som jag har velat köpa hela aret? Hur som helst. Fredagen var en sommardag utan dess like, termometern som svettades i solgasset visade pa över trettio grader. Sa ut studsade jag för en springtur (ih, maste komma i from innan friidrottsdagen pa skolan, ska tävla i 15oo m, och eftersom att jag har en svensk titel att försvara vill jag ända kunna ta mig igenom det utan att skämmas), och sen stannade jag och larvade mig hos Carl hela eftermiddan. Carl stod och mekade med sin nya bil och jag och Will sparkade puck. Och jag har förstatt varför man använder klubba när man spelar hockey: det gör förfärligt ont att sparka pa en puck.
Pa kvällen gick vi pa nat barnspektakel, jag, Pierrette och Michel, där barn i tioarsaldern sjöng diverse poplatar inför en halv arena med ett band och allt. Det var nan grej för att samla in pengar till nan fond för sjuka barn och programledaren, som inte är vilken karl som helst utan en rikskändis, var störtskön och retade gärnet ur barnen.
Sen nästa dag började galenskaperna med Nicos syrras bröllop. Pierrette och Anthony slet som djur hela förmiddagen för att fixa allas frisyrer, dvs bruden, brudtärnorna och sa lilla mig. Anthony fick i uppdrag att locka mitt har, vilket inte är en lätt match kan jag säga er. Det tyckte inte han heller. Jag har aldrig sett en sa less frisör, jag trodde att han skulle börja grata, eller atminstone ge upp. Eller ja det gjorde han typ ocksa, men till slut, när svetten redan pärlade pa hans överläpp och huvudvärkstabletten började verka, fick jag nan spejsad liten boll och sag sa där dödligt chic ut som jag aldrig tidigare har gjort. Sen blev det inte sämre när jag planterade fossingarna i mina überchica klackskor, som visserligen tar död pa mina fötter men som maste vara det snyggaste par skor som jag nansin har ägt. Sa jag pudrade dom med babypuder, härdade och klackade iväg, blaögt ovetandes om att det skulle sluta med att jag dansade runt barfota med mina döfina skor dissade i ett hörn.
Sen maste jag erkänna mig själv med att vara otroligt löjlig när det kommer till bröllop och sant. Jag hade verkligen tarar i ögonen när det blev dags för brudparet att kyssa varann, även fast det inte är folk som jag är särskilt nära. Det var bara sa fint allting, sa blommigt och soligt och kärligt, och deras lilla bebis var bara sa söt och brudens klänning sa underbar. Hjälp, ibland kan jag komma pa mig själv med att längta efter det. Det, och att fa barn. Jösses, det känns inte normalt, hoppas det är nan san där fas.
Sen fortsatte i alla fall partyt i St Joseph, och slutade inte förrän fyra samma natt. Under den tiden hann jag prata med en profesionell hockeyspelare vars bästa kompisar var svenskar, höra att jag var ett hjärta pa tva ben och fa svarta fotsulor. Det är sa lustigt, för ett bröllop hemma i Sverige, det brukar besta av en lang middag med massa sketcher, allsanger och fragesporter och andra allmänt lugna, trevliga aktiviteter. Eller ja, rätta mig om jag har fel, men det är som intrycket jag har av dom sävliga svenskarna. Här är det Smirnoff och disco hela natten lang.
Hur som helst sa sov vi pa hotellet där festen hölls.
Och nu pa tal om sova sa inser jag att klockan är kvart i fyra. Vad gör jag här? Maste i alla fall berätta en sista nyhet, och det är en STOR sadan. Kom precis hem fran nan fest som Carl tog med mig pa, som hölls ute pa en gräsmatta i Vallée. Det regnade lite till och fran, det fanns en eld, det fanns ett tält, det fanns ett dansgolv, och det var sjukt kul alltihop. Men det bästa av allt, det var när vi var i färd med att hoppa som ett gäng darar för att försöka liva upp dom trögdansade människorna runt omkring oss och jag hörde en välbekant meloldi.
(Förlat för att man hör min falsksang och för att filmen är sa dödligt rörig och lang, men jag tyckte det var sa sjukt kul.)
