Arkiv förCitat

Han ÄR ju CP

{ söndag 27 april 2008 @ 20:33 } · { Alltihop, Citat, Musik, Québec }
{ } · { Kommentarer (3) }

Nämen titta vilken grej, jag har färgat haret! Haha. Inte trodde jag att den dagen skulle komma inte. Och inte trodde jag att jag skulle bli typ vitharig heller, men det är en annan historia.

Ja alltsa, Sofia kom i helgen och det var en ganska oslagbar helg kan jag lova er. Vi gick upp halv sju pa fredag morgon för att aka och hämta henne, och fran det att vi sags till det att vi skildes i eftermiddags slutade vi i princip inte att avbryta varandra. Jag kan ju säga er det att när man är i den här situationen, när man inte har träffat en svensk mer än tre ganger pa ett ar och man inte har kunnat prata svenska under mer än en halvtimme pa telefon pa de senaste manaderna sa har man plötsligt sa sjukt mycket att säga.
I alla fall, vi inledde hennes besök med en cykeltur i Tring, och sen bar det av pa min arma tävling. Och den där tävlingen, det var nagot av det konstigaste jag har varit med om. Vi kom till skolan, och sa sag vi typ inte en själ. Där trodde jag att det skulle vimla av folk och att det skulle vara nan slags uppvisning, men vi blev ivägskickade för att hitta rummet där jag skulle spela, och sa satt det folk lite här och där i korridorerna, som var helt nedsläckta av nan anledning, och väntade pa att möta sina öden inne i klassrummen. Och sa jaha, da gick jag in där när det var min tur och spelade mitt lilla stycke pa darriga fingrar, och sen fick jag höra av domaren att jag hade en bra vänsterhand och att han gärna hade undervisat mig om jag hade stannat i Québec. Det var ju lite coolt. Och sen jaha, sen bara akte vi därifran. Skumt som tävling tyckte jag.

Alltsa nu ville Pierrette att jag skulle komma och kolla pa nan musik-gala pa TV, sa jag ska fortsätta berätta om varat harfärgninsäventyr och besök i St Georges (och gud, bussplatsen där det luktade kräks…).  
Maste bara ta med, innan jag gar, en lista som vi skrev idag med dom bästa orden och uttrycken pa franska och svenska. Här kommer den:

Franska:

  • Metton - lat oss anta
  • Ben là - men gud, men vada, men ah orka, jamen ”haha”, men ge dig, men ah (vad less jag blir/vad dryg du är) (Som ni ser är det här typ världens mest användbara uttryck.)
  • ”Fek” (ça fait que) - sa, alltsa, dvs.
  • Pis - och, sa (pis, on y va-tu? = so, are we leaving?)
  • Croche - sne
  • Tant mieux - vad bra, bra för dig, lika bra

Svenska:

  • He
  • Men dura ..!
  • CP
  • Lika bra
  • Snett
  • Men hurrudu
  • Da blir det fult och jobbigt att lyssna pa dom.

North, south, east, weast

{ lördag 12 april 2008 @ 17:28 } · { Alltihop, Citat, Livsbetraktelser, Québec }
{ } · { Kommentera }

Oj, nu börjar det bli farligt glest mellan uppdateringarna här. Berättade inte ens om när vi akte till en cabane à sucre med AFS och at massa typisk, kanadensisk mat (däribland isterband och ärtsoppa, vi svenskar kan tydligen inte fa ha nanting för oss själva), akte lite tag och lyssnade pa lite musik. Och inte heller att jag, Callum, Kurt, Susanna och Gianluca efterat akte och levde nattliv i St Georges, och att jag nästa dag spenderade hela dagen i familjens egen cabana à sucre och at kanadensisk mat IGEN och gjorde mitt eget sockersmör.  
Och i onsdags blev det ännu mer AFS, vi tog nämligen ledigt fran skolan för att utforska Québec lite närmre. Vi fick en historia-lektion om grundandet, konstverken i Gamla Québec och lite allmänna gubbar som gjorde saker. Sen akte vi till parlamentet och lunchade.

Nej alltsa oj vad konstigt. Här satt jag och skrev och sa fick jag bara slut pa inspiration. Men vada slut pa inspiration? Hur mycket behövs det av den varan när man bara räknar upp massa saker man har gjort? I vilket fall som helst.

Jag har just lärt mig hela Manskenssonaten (YES) och skottat typ 7 ton snö pa var baksida. Och nu lyssnar jag pa Sagan om Ringen-musiken, när Gandalf dör. Sa fint det är.

Jamen nu fortsätter jag väl da. Vi lunchade, och det var typ i värdlens ”fancy”-restaurang, kändes som att sitta pa Nobelmiddagen. Världens entrecôte och grejer. Och dessutom var det nan karl, nan politiker, som betalade at oss. Kanske vill regeringen att alla utlänningar ska gilla Québec, jag vet inte. Den där karln erkände förressten nanting väldigt sant och väldigt skojigt, när nagon sa nat som han inte riktigt uppfattade.  
”Man blir döv av politik.”

Sen fick vi en rundtur av nan man som alla sa var bög, själv var jag inte övertygad. Vi fick t o m kolla pa när Québecs tre partier hade nan diskussion i nan bla sal som sag ut som insidan pa ett slott ungefär. Vi fick inte höra sa mycket diskussion dock, för det tog 4o tröga minuter för nan snubbe att säga adjö till alla efter fem ars tjänst i sitt parti. När diskussion började dock fick jag världens chock. För det var nagot av det barnsligaste jag nansin har sett. Jag trodde det bara var 10-aringar som skrattar at folk för att trycka ner dom när dom försöker uttrycka en asikt. Dessa vuxna människor, som innan debatten, innan kamerorna sattes igang, pratade glatt med dom andra partierna och betedde sig helt vuxet och normalt, förvandlades till okänsliga djur. Det kastades förlämpningar och hån kors och tvärs, det kändes helt oseriöst. Det var lite jobbigt att se att politik inte kan skötas pa ett mognare sätt än sa.   

Och en annan sak som jag har tänkt pa, som inte alls har nat med saken att göra, det är religionen här. Häromdagen fragade min engelskalärare hur manga i klassen som var ateister, och det var en kille som räckte upp handen. Jag vet inte om det är jag som är helt inte med pa noterna hemma, men jag har känslan av att det skulle vara betydligt fler än sa i min svenska klass. Och jag minns att Pierrette sa nan gang, ”alltsa det är inte sa att jag inte tror pa Gud!”, som om det skulle vara nanting man behövde skämmas för. Kyrkan här är trakig och inte särskilt ungdomsvänlig, men samtidigt är Gud mycket mer självklar. Det var inte längesen dom tog ner korsen i skolorna, för att inte diskriminera dom som inte var katoliker. Jag menar, hur mycket kors sag man i svenska skolor för tre ar sen?   

Igar var jag pa Secondaire en Spectacle i skolan, störigt bra. Självklart tog mitt batteri slut precis innan showen, sa jag kunde inte filma Patricia som sjöng ”Je t’aime” sa att man bara ville dö av välmaende, eller dansgruppen som skrämde skiten ur hela publiken.
Efterat akte jag i alla fall och kollade pa skräckisar hos Marie-Pier, och jag tror att mitt sittande pa helspänn fyra timmar i sträck brände mer kalorier än vad som fanns i de sju kilon chips jag at.

Ikväll bär det av till Vallée igen, ska iväg med Mathieu och kolla pa en hockeymatch hos Alain och lyssna pa nat coverband pa skidklubben.


Québecs motto, eller slagord eller vad man ska säga: jag kommer ihag.

Framgangar

{ fredag 21 mars 2008 @ 04:56 } · { Alltihop, Citat, Québec }
{ } · { Kommentarer (2) }

Idag var bara en enda stor seger. Hade ett matteprov som läraren hade tjatat om i veckor som tydligen skulle vara dösvart, men som i själva verket var lekande lätt och gick som en dans pa tussilago. Höll mitt tal pa engelska med stor framgang, stammande inte för mycket och läraren gillade mitt budskap. Jag tror t o m att folk lyssnade. Tänk vad kul det är att sprida lite asikter omkring sig pa ett redigt sätt. Jag tror precis jag har hittat charmen med att vara politiker. 
Sen fixade jag ett franskaprov, bara sadär, i ett hujj, pa lunchrasten. Skrev nagra snitsiga meningar om Waris Diries personlighet och värdesättningar, gjorde ca fyra fel och samlade pa mig 23 poäng av 25. Sen slutade det inte där, för sista timmen skrev jag ihop 3oo ord till min bokanalys, underbart.   

Och SEN, sen vet ni vad! Sen var det show pa skolan, där jag dansade en afrikansk dans som vi har tränat med cheer-coachen, plus cheerleading-koreografin. Och vet ni vad, det har aldrig gatt sa bra i hela min cheerleading-karriär. När vi cheerleaders var klara bröt vansinne ut i logerna. Folk skrev och kramades och jag vara nära att börja grata. Gud sa fint det var. Pier-Anne klarade alla sina stunts, iklusive ”Y:et” pa slutet, och det maste jag förklara vad det är för det är bara för grymt.
Vi som lyfter henne (tre stycken) lyfter hennes ena fot pa raka armar, och den andra foten drar hon upp i luften, bara sadär, sa hon blir som ett statligt Y pa vara uppsträckta armar. Alldeles för snyggt för att det ska fa vara sant, och dessutom KLARADE vi det inför 5oo pers. Vilken känsla. Eftersom att jag fortfarande inte har fattat hur man far in filmer i bloggen kan jag ju bara säga att jag lägger upp det pa youtube. Sök pa ”Secondaire en spectacle, les cheers”, och sa lägger ni märke till den sista slutposen, där Pier-Anne är i mitten, ganska langt bak. Fast ni kan ju lägga märke till resten ocksa.
Lägger föressten upp den afrikanska dansen ocksa, för den var inte ful den heller. ”Secondaire en spectacle, la danse africaine”. Jag är figuren längst fram, längst till höger. Med det vita ansiktet och linnet som är för litet och dessutom aker ner och upp och hit och dit. Kändes det i alla fall som.

Sa, god natt da, och glad pask alla där hemma!

paques.jpg

 ”Jag har ont i stjärten.”
”Va?”

Sa ruggigt lamt. Sökte pa pask och hittade det här. Varsagod och skratta pa tre.

Jag har upptäckt U2

{ torsdag 6 mars 2008 @ 09:26 } · { Alltihop, Citat, Livsbetraktelser, Québec }
{ } · { Kommentarer (2) }

Nu har det hunnit bli sa bedrövligt sent sa jag kör en kortis idag.

Jag har blivit bakvänd värdfaster! Patrick, min galna, larviga, sinne-som-en-nioaring-bror har blivit far. Hans stackars fru Johanna led i ett helt dygn innan det bar iväg till kejsarsnitt, och vid tio-tiden pa kvällen den första mars kom lilla Emma-Rose till världen. Akte dit söndag förmiddag och hälsade pa det lilla knytet, och jag bara dör. Finns det nat underbarare än alldeles nyfödda bäbisar? Det var sa fint att jag nästan började grata när jag höll i henne för första gangen. Enorma, blaa kinesögon, en liten plupp-näsa, sammets-kalufs och den mjukaste huden i världen. Helt fantastiskt. Och att ha sett Johannas mage bara nan vecka innan, och sen känna det lilla livet ligga där och andas och bara vara världens finaste i ens famn och veta att hon faktiskt lag där i sin vattenbubbla och hade det bra. Konstigt det där. Jag är nog inte den första som kallar det ett mirakel.

For i alla fall sedan och träffade Kurt och Callum, och nu har jag fixat balklänning! Nu kanske det finns nagra som tänker ”hoppsansa, hon är da ute i god tid”, men jämfört med i princip alla tjejer i skolan sa är jag ute i sista minuten. Vid jul cirkulerade tidningarna runt i klassrummen, och varje gang vi akte hem fran en cheerleading-träning var dessa arma klänningar samtalsämne nummer ett. Men i alla fall. Nu har jag den. En svart, barryggad sak, helt underbar. En san där som man absolut inte vill ta av sig för att dra pa sig ett par slaggiga jeans.
Och även den här gangen under ett besök hos Callum upptäckte jag mycket skumma TV-program. Typ Mr Rogers’ Neighbourhood. Nan som har kollat pa det? Helt oslagbart. En sjungande, lam karl som leker med rullar och förklarar att den största rullen är störst och att den minsta är minst. Jag menar, vi har ögon, gamle man. Vi SER det.
Sen var det den där lilla killen som gjorde sin egen glass och som sa uppenbart hade fatt repliker att det var sorgligt.

”What kind of milk do you drink?”
”Milk from a cow.”

Och idag for jag och akte skidor i den blyga lilla slalombacken i Vallée-Jonction. En opistad nedfart pa ca fem meter, men det var grymt kul i alla fall. Jag och Pier-Anne testade pa ett antal härliga trick i den 3o-centimeter djupa snön, och efter att Ariane och henne syrra hade kommit och joinat oss ett tag for vi hem till Pier-Anne och käkade varmkorv, kollade pa en film och klädde pa klippdockor pa internet. Himmel vad längesen det var jag gjorde det, och vad kul det är! Man borde släppa fram sin flick-sida lite oftare, man mar sa bra av att sitta och välja vilket vinga-par man ska klä sin fé med och bara förundras över hur fint och glittrigt allting är.

”Mentir, pour fruit son reflet dans le miroir.”

bebis.jpg

Hall käften!

{ lördag 1 mars 2008 @ 22:51 } · { Alltihop, Citat, Québec }
{ } · { Kommentarer (3) }

Alltsa nu maste jag säga det innan jag glömmer bort det: pa min sjuttonde födelsedag var det den officiella ett-arsdagen för min Vaselinburk, och man ser knappt halva botten. Är det inte fantastiskt? Och alla som känner mig vet att jag alltid drar fram den i tid och otid, sa jag har inte direkt sparat pa fettet.  
Ja det var en liten parentes.

Ahh, nu har jag lov. En hel fantastiskt vecka som jag bland annat ska fylla med skidor, snowboard, tart- och bullbakning och allmän vila. Inledde lovet med ett hejdundrandes party som startade igar kväll i en hyrd stuga ute i skogen. Det är nämligen allas var egen Nicolas’ födelsedag om en vecka, och Nathalie hade bestämt sig för att ordna en överraskningsfest med ett gäng pa ca 3o pers (MEN VAD ÄR DET MED REKLAMEN PA MSN-SIDAN SOM SYNS ÄVEN NÄR MAN HAR STÄNGT DET HIMLA FÖNSTRET!?), middag, allmänt firande och översovning. Käkade fondue till middag (som alltid vid festliga tillfällen i den här provinsen, tycker jag inte att vi gör tillräckligt ofta hemma i Sverige), efter att ha gatt runt och svettats och ätit ost i det överhettade huset i väntan pa Nico och Natou.
Efter middan kom det nan karl (eller nej, en hemlig gäst) som tydigen imiterade en död, känd komiker fran Beauce, som pratade med en san sanslöst bred dialekt att jag inte förstod hälften av vad han sa och inte ett enda skämt. Men det var ganska underhallande ända bara för att han lät sa vansinnig. Det bröt sedan upp i lite traditionell allsang, typ sjung-och-svara-visor med skedkomp. Sen fortsatte det allmänna firandet med musik, dans, kortspel och inte att förglömma TARTA! Inte vilken tarta som helst heller, utan typ världens snyggaste tarta. Hade aldrig sett nan tarta förut i hela mitt liv, men nu fick jag t.o.m. vara med och göra den. Det är typ en stor rektangel med ett ko-motiv pa. Jag har alltid fragat mig, när jag har sett sana tartor pa barnkalas i amerikanska storfilmer, hur man gör sana, och nu VET jag. Det är stort.
I alla fall, alla som känner Nico (vilket inte är sa manga av mina läsare skulle jag gissa) förstar att det aldrig kommer inträffa pa nagon av hans födelsedagsfester att alla lugnt gar och lägger sig och släcker läslampan klockan halv tolv. Onej. Musiken stängdes inte av pa hela natten, Nico gick aldrig och la sig, och själv sov jag i en dryg timme vid sex-tiden pa morgonen. Det var helt enkelt för roligt att flänga runt till gamla Britney Spears -och Backstreet Boysdängor med Nico och resten av gänget (som slutligen bara bestod av en person som klarade av hela nattskiftet, Nicos kompis Pier-Louis). Och sen när jag väl gick och la mig var det i en säng som var precis under ett snetak, och jag tror aldrig att jag har haft sa kul med att göra bakatkullerbyttor med taket som avsats.
Nästa morgon var alla lagomt slutkörda och pasögda, och efter en förmiddag da vi roade oss med att rida pa diverse ryggar och skrika ”Hall käften!” pa svenska och franska om vartannat sa kom vi slutligen hem vid ett-tiden och käkade toast.
Och nu är jag hungrig som en dare. Och Pierrette och Michel gick och la sig halv tva och sover fortfarande. Dvs, dom har sovit i över tva timmar. Sa gar det när man festar för mycket i medelaldern.

”Mats Sundin… Ne veut pas être. Échangé.”

kossa.jpg

Vad pinsam jag ar!

{ lördag 9 februari 2008 @ 22:19 } · { Alltihop, Citat, Québec }
{ } · { Kommentarer (1) }

Har sitter jag i Dominikanska Republiken och bloggar. Hur man ens vagar narma sig en dator pa semestern utan att ha daligt samvete, det ar fragan jag staller mig. Men det var faktiskt Pierrette som betalade for en halvtimme som hon inte anvande, sa nu sitter jag har och anvander upp den.
Usch vad det har tar emot, jag maste ga. Men jag kan ju meddela att jag har det inte sa illa har nere vid ekvator-trakten. Har brant mig PA fotterna, hur man nu lyckas med det, men jag menar .. Jag klagar ju inte over lite solsken.
”Hola coca cola!”

Dans le sud

{ torsdag 7 februari 2008 @ 05:36 } · { Alltihop, Citat, Musik, Québec }
{ } · { Kommentarer (1) }

Ja, hejda kära vänner!
Det är inte som att jag aldrig har varit franvarande i en vecka förut, men det är inte samma sak den här gangen. Klockan är halv elva pa kvällen, om tre och en halv timme lämnar vi huset och jag känner mig inte mogen att somna, sa jag tar ett sista avsked innan jag lägger mig i sängen och känner mig pillrig.
Stackars Michel har fatt panikjobba för att hinna med nu när han tar en vecka ledigt, slutade jobba tre igar natt och har jobbat hela dan ända fram tills nu utan att äta, sa stämningen är lite pressad och stressig här för tillfället. Men det är lugnt, för tänk; om tolv timmar är vi där. JA, det kommer tas mycket kort, JA, det kommer pressas, och JA, det kommer vaknas runt i fladdriga klänningar och turisthattar.

Var nyss hos Pier-Anne, tog ett sista farväl, at fondue och spelade det där vilda dansspelet som jag inte ens kommer ihag vad det heter.
”CATPARTY!!”
     ”Je te prendrai nue…”

Och vet ni vad? Pa cheerleading-tävlingen (om ni har tur kanske jag kan lägga upp filmen som spelades in) sa spelade dom Dream Theater i pauserna. Ni som känner mig vet att det är stort.

Pa aterseende!

hejda1.jpg

glömderubrikensanuskriverjagbaranat

{ tisdag 5 februari 2008 @ 04:42 } · { Alltihop, Citat, Musik, Québec }
{ } · { Kommentarer (4) }

Karin, du hade alldeles rätt, jag satt och lyssnade pa Brahms. Nu ocksa för övrigt. Symphony No. 1o2 In E Flat ”Drum Roll”. Sa jag det att jag helt impulsivt köpte tre skivor pa Dollarama? För alla som inte vet det är det en affär där allt kostar en dollar, sa jag fick alltsa tre skivor för typ en tjuga. Köpte dessutom bara klassisk musik, det kändes bra. Bra som i moget och hälsosamt.

Tänkte inte skriva nagon roman om helgen, tänkte bara nämna att jag var pa en cheerleading-tävling som gick at skogen, at en härligt onyttig middag (poutine, typ deras nationalrätt, endast bestande av pommes frites med ost och sas) pa restaurang med ett tjejgäng fran skolan, akte skridskor i snöfallet, hade filmkväll och sag pa Bring it on (rätt att behalla cheerleading-andan hela dagen lang) med Laura-Li, brände handen i vedspisen och fick ett ett helöppet sar som är jätteäckligt, sov fyra timmar, bakade kanelbullar med färgat strössel till Pierrettes 5o-arsdag, for pa restaurang med hela familjen och sag pa Superbowl, för att slutligen ga och lägga mig och sedan vakna till en skolvecka pa tre dryga dagar.
Sen bär det av.

- C’est tu le penis qui est Jo ou est-ce que Jo est un penis?
- Je pense que Jo est un penis.

- Hihi, Jo est un penis..!

Och justja, jag la precis in massa gamla bilder, och da hittade jag den här, pa mitt bildprojekt som jag höll pa i 3o härliga timmar med. Ja, den är ganska stor.

konst.jpg

Och för tillfället haller jag pa med en väska som jag har gjort av en skjorta och mina gamla bruna oäkta converse. Och eftersom att jag klippte sönder dom var jag tvungen att föreviga deras tillfälliga tillstand pa bild. Det är vansinne. Varför händer det alltid mig? Ariane och Pier-Anne skällde för örvigt typ ut mig när jag kom med dom till skolan. Dom hade nog aldrig sett ett par riktigt trasiga skor förut.

sko.jpg

Punta Cana

{ fredag 1 februari 2008 @ 00:10 } · { Alltihop, Citat, Québec }
{ } · { Kommentarer (3) }

rd.jpg

untitled.jpg

Bara sa där. ”Mina syskon vill aka och vi vill hänga pa.”

T’es malade

{ onsdag 30 januari 2008 @ 00:37 } · { Alltihop, Citat, Québec }
{ } · { Kommentarer (5) }

- It’s a sledge hammer.
- Lucky… 

Jag är sa glad att jag är ung. Det betyder nämligen att jag kan sova en timme pa natten och ända ma bra nästa dag.

Vet ni vad jag alltid har tänkt pa? Att man borde uppfinna en sport som innebär att aka nedförs med skridskor. Och vet ni vad jag sag i lördags kväll? Precis det. For iväg till Québec med Kurt och Callum och hans värdföräldrar (och deras galna kompis) och trängdes där med ett antal tusen som försökte se galningarna som störtade ner i full hockeyutrustning i en bana som sträckte sig genom hela Gamla Québec. Maste erkänna att jag tyckte det var underhallande att se när dom kraschade rakt in i sargen i vissa krökar, vilken hemsk människa jag är. Men ingen dog i alla fall, och det är ju dom själva som har gett sig in pa en san vansinnig sport. Senare pa kvällen gick vi pa konsert, utomhus i snö och femton minus, men musiken var bra i alla fall. Three days grace, hade aldrig hört talas om dom förut, men dom rockade hart dom.
Sen for vi hem till Callum vid ett-tiden och satte igang att kolla pa film. Den sista Matrix till att börja med, sen (när Kurt hade somnat i soffan) kollade jag och Callum pa en helt vansinnig film som hette ”Welcome to the Dollhouse”. Det var väldigt absurt allting, men mycket underhallande. Däremellan zappade vi föressten runt lite, och vi hittade en helt vansinnigt rolig kanal. Warm up with fireplace channel. Sa makalöst innehallsfattigt. Nan uttrakad producent har tänkt till och sagt till sig själv: ”Vad praktiskt det skulle vara om man istället för att bygga sig en riktig eldstad bara kunde sla pa TV:n och känna samma myskänsla fast genom skärmen.” Sen filmade han helt sonika en brasa i nagra timmar, och för att fa nan slags dramatik eller action i det hela kommer det en man och petar pa veden med ett spett lite da och da för att fa fart pa elden. Det var sa kul sa jag trodde att jag skulle dö. Kanske för att det var vid fyra-femtiden pa morgonen, men det är sa lamt sa man inte vet vad man ska göra av sig själv.
Ja i alla fall, vi orkade aldrig ga och lägga oss, sa vid sex-tiden somnade vi i soffan, halvt liggande, halvt sittande, med täcken och kuddar överallt och alltihop helt kort och tvärs. Och ja, jag skulle gissa pa att jag sov i en timme.

Sa nästa morgon bar det av pa ett möte med AFS igen, med Beauce – och Québecgänget. Vi pratade om nya upplevelser, svarigheter, värdfamiljer och mat. Det kändes som att vi bara sa saker som redan hade sagts och som alla var mycket väl medvetna om, men det är ju kul att se folk i alla fall. Sen akte vi skridskor, och VANSINNE vad daligt det gick. Gamla mjuka skridskor, ute-is och noll form, men det var mysigt ända att glida runt. Ramlade för övrigt sa rakt pa knäna som det gar, när jag skulle snurra runt till baklängesläge och missbedömde storleken pa taggarna.
Ja hur som helst, for hem och längtade lite grann efter en tupplur, men väl inne i huset gastar Nico att han vill ha hjälp med att ge vatten till karlvarna. Även fast det kändes en gnutta tröttsamt sa var det väldigt mysigt när jag väl var där. Ga runt och trycka pa en flärp med massa kalvhuven som trängs runt ens händer, och sa den där lukten av hö som ingenting gar upp mot.
Sen bar det av pa Johannas födelsedags-middag, jag gav henne för övrigt min näst sista svenska present, glasunderlägg med svenska motiv. Ahh. Och innan, hos Nico och Natou, prövade jag en helt underbar balklänning som jag kanske ska lana. Ljusbla, hej och ha vad det INTE är min färg i vanliga fall, men det far ga för den här gangen.

Och Elin, Heath Ledger är den där karln i Brokeback Mountain, Tio orsaker att hata dig och En riddares historia.

- We’re going skating.
- With who?
- The other fuckers.
- Fuck that!

« Tidigare inlägg