Ja, vad ska man säga? Sömnbrist, solbränna, chips, ra varmkorv, lägereld, döregn (och inte bara spöregn), gyttja och självklart en massa MUSIK. (Ja justja, jag har fatt nat slags System of a down-aterfall och Les trois accords har en sangare med förfärligt roligt har.) Ah, sa fantastiskt, jag skulle lätt ha kunnat stanna. (Eller ja, om det inte hade varit för att jag inte hade ett enda torrt klädesplagg kvar eller för att mina flipflops övergav mig i gyttjan sa jag vart tvungen att ga barfota i den. Och mina converse ska vi inte ens tala om.)
Justja, jag hjälpte till att sälja solglasögon lördag kväll, och det är faktiskt ganska kul att leka proffsig person som vet vad hon talar om och KAN det här med att matcha brillor till näsform och regnjackor.
Vet ni vad Michel sa till mig nyss? Karin, nu har du bara en vecka kvar med oss. Och da kom jag pa att, ja dra mig baklänges, jag har bara en vecka kvar. Nan som har märkt att en vanlig skolvecka kan vara över i ett fingerknäpp? Men hjälp mig nagon, jag har ett fingerknäpp kvar i Québec! När jag far ett fint tillfälle ska jag filosofera lite mer över det där, för nu maste jag ju faktiskt avsluta Québec-bloggandet pa ett värdigt sätt, med nanting som jag kan publicera utan att behöva skämmas.
