Ja, da var det midsommar. Här märks det inte sa mycket, men man kan ju alltid glädja sig lite at att det är arets längsta natt i alla fall. Och jag ska i vilket fall som helst ta vara pa den.
Jaha, balen! Den sa jag visst inget om. Men ja, den var som en bal ska vara. Massa prinsessklädda tjejer och propra killar. (Mest gillade jag Justins utstyrsel: kavaj, skjorta, röd slips och röda converse. Underbart.) Vi blev precis lika uttittade som vi hade fantiserat om när vi kom rullandes pa kyrkans uppfart i limousine, och det kändes precis lika lyxigt som vi hade tänkt oss med champagne och en man i hatt som öppnar dörrar. Lang, supersvettig timme i kyrkan med lite tal och annat fint, middag, musik, och presentationer (jag spelade Mitt lilla barn igen, TOTALT oförberedd – jag strulade ihop texten tva ganger, men det var det ju ingen som märkte, usch sa praktiskt att sjunga pa svenska), disco till tre och sen efterfesten som alla hade pratat om men som alla lämnade efter tva timmar. Det spöregnade i och för sig, men jag höll ut till nio pa morgonen. Efter att ha försökt sova i ett tält som nan dummer inte hade stängt. I spöregnet.
Men hur som helst, minst sagt lyckat var det, och nu sitter jag här med flätor överallt och hoppas att vi käkar snart. Oj vad hungrig jag är.
”EH!”
