Är jag redo att blogga lite? Ja, det är jag. Jag har satt mig ner nagra ganger den här veckan för att försöka skriva nagra rader, men det är som att jag inte far fram nanting. Vad ska jag säga? Ska jag säga fortsätta klaga hur pa tragiskt det känns att det här aret börjar närma sig sitt slut pa riktigt?
Hjälp, idag utan att jag insag det sa jag kanske hejda till en lärare för sista gangen. Inte för att vi stod varann särskilt nära, men han var sa sympatisk och konstig, och nu kanske jag aldrig far se honom mer. Det är en sa vansinnig känsla. Och sa kommer Carl och säger att jaha, nästa vecka aker jag. Da ska han tydligen iväg pa nat flygläger hela sommaren och sa ses vi inte mer. Vad är det för skit? Här gar vi runt och är världens bästa grannar, han, jag och Will, och sa bara puff säger det och sa försvinner alla dom där legendariska sommarkvällarna pa gatan helt ur mitt liv.
Och sa säger Marjo idag att hon ocksa sticker nästa vecka. Pa nat himla läger. Vad är det tänkt att jag ska göra utan henne da?
Men i vilket fall som helst. Sa är med det. Bara.
Men nu, kära vänner, för att ga över till lite festligare nyheter; imorgon är det min avslutningsbal. Dvs, den finaste klänning som nansin har suttit runt min kropp, ett nyköpt halsband som skriker ”jag glittrar sa mycket att det brölar om det”, limousine, champagne, kostymer, fotografering, prinsessfrisyr, kavaljer, 0% regn, kyrka, 7oo pers och en ARETS efterfest hela natten lang med brasa, tält, musik och massa glada studenter.
Jag kanske lät lite luguber nyss, men nu längtar jag sa det bara spritter i mig. Vad mer krävs för att muntra upp en liten svensk pa vift tror ni? Inte sa himla mycket. Usch vad jag längtar tills imorrn folk!
Ikväll blir det dundervila och imorrn blir det dunderfrukost, installering i frisörstol och manikyr. Hoppas det där med noll procent regn stämmer, och herregudnämndejagdetviskaakaditilimousine! Galenskap, en till grej som jag gör för första gangen här borta. Även att jag nyss trodde att jag hade tappat bort mina biljetter. Och även att jag inte kommer kunna sova ikväll. Och även att jag plötsligt blev jättespeedad.
Och ja, idag hade jag mitt sista franskaprov. Nästa onsdag har jag ett litet matteprov att klara av men det är det absolut sista jag gör i secondaire 5. Jag har cirka tre timmar att spendera i dessa grön-gra lokaler innan det är slut. Och idag kom jag pa att jag längtade till att komma tillbaka dit pa onsdag. Jag har nog kommit att gilla den där skolan trots allt.
Kickan Sa:
on lördag 14 juni 2008 at 04:22
Usch vad svårt det måste vara. Jag har mått jättekonstigt bara av att få lov från Skvadern… Och att säga hej då till en lärare/mentor vi haft i ett halvår. Jag kan inte ens tänka mig hur det ska kännas att säga hej då till ett helt liv! Men försök tänka på oss! Vi väntar och längtar efter dig här hemma!
Puss & Kram! /Kick
Karin Sa:
on söndag 15 juni 2008 at 16:09
jaa, det är det jag försöker göra .. :) tack kickprick ^^
ia Sa:
on tisdag 24 juni 2008 at 15:09
Du är så himla härlig och jag lider med dig! (inte för att du är härlig då, alltså, utan för det här med avskeden..)
Det finns inte mycket man kan säga för att få dem att kännas lättare…
Men det är otroligt hur många underbara möten du måste ha varit med om, som du inte alls hade haft samma chans till här hemma. Jag är som sagt sjukt avundsjuk!
Också väldigt nyfiken på vilka skillnader man kommer märka på dig när du kommer tillbaka…
Nä, hörru, PUSS & KRAM!