Le fabuleux destin

Yes, da ska jag äntligen sätta mig ner och skriva om arets resa! Eller ja, arets AFS-jippo atminstone, nämligen den lilla utflykten till Toronto.
Klev upp vid den härliga tiden halv fyra lördag morgon för att ta bussen fran Qubec klockan sex. Träffade där ett trött, rödögt Beauce-gäng, och vi installerade oss längst bak för att sova den första av dom tio timmarna i buss som lag framför oss. Det kändes helt puckat när vi skulle stanna för att käka lunch och det plötsligt pratades engelska bakom Wendy’s-disken. Och pa samma gang träffade jag mina svenskor och blandade därmed tre sprak hejvilt utan att inse att jag började tilltala Kurt pa svenska och Julia pa frengelska. Och ja, Kurt hittade en pase i en godisautomat med SVENSKA BÄR. Vet inte riktigt vad det ska betyda, men svenska bär var det och gott var det sannerligen!  
För att göra en lang historia kort, sa kom vi fram, knäppte kort framför CN-tornet, käkade buffémiddag och akte och spelade massa bil -och skjutspel i en vansinnig spelhall. Var föressten stört kul att träffas hela Skandinavien-gänget för första gangen. (För ja, det var nämligen första gangen precis hela AFS-gänget i Québec, dvs typ 1oo pers, träffades.) 
Oj vad jag känner att jag maste hoppa fran en sak till en annan, här sitter jag och sa är klockan tva pa natten och sa har jag skrivit endast det här pa typ 45 minuter.  
Hur som helst! Nästa dag bar det äntligen av till Niagarafallen, detta fenomen som jag alltid har velat se men som jag inte ens visste att det fanns i Kanada. Och ja, det var grymt maffigt. Vi tog pa oss härliga bla rockar (sa att vi sag ut som adoptivpäronen i Nile City) sen bar det av i bat för att bli genomblöt, halvt nedblast och halvt omkullkastad samtidigt som vi beundrade dessa omöjliga vattenmassor, som sag ut att ösa sig ner för klipporna i slowmotion. Halvt omtumlade och med sminket rinnande at alla hall tog vi oss senare därifran för att aka till Marineland, en slags djurpark/nöjesfält där jag käkade världens slaskigaste hamburgare, brände axlarna och AKTE BERG -OCH DALBANA för första gangen! Pinsamt att det är första gangen när jag är sjutton ar, men den hade loopar och allt sa jag är mäkta stolt i alla fall. Tänkte att när jag ända haller pa att göra en massa saker som jag aldrig har gjort förut sa maste jag ju göra det ocksa. Första gangen var jag dock tvungen att sjunga Pippi Langstrump ASHÖGT med Sofia för att kväva min nervositet.  
Samma kväll akte vi pa restaurang där norskan Therese hanglade med en späckhuggarleksak som kunde öppna munnen, där jag försökte kommunicera med en dansk snubbe, Rasmus den rödharige, och där en viss bit bröt gick ett väldigt omoget matkrigs-kladdigt öde till mötes.  
Sen var det da mandag (efter en söndagkväll där ledarna tejpade rumsdörrar och desperata översociala AFS-studenter ringde i panik till varandra för att hitta kryphal i ledningens supergenomtänkta system för att fa oss att ga och lägga oss) och efter att ha skrivit AFS med alla studenter ute pa gardsplanen sa akte vi till CN-tornet. Typ ett dödligt högt torn. Jag kan ju säga er det att när vi akte upp i den bedrövligt inglasade hissen sa skakade jag fran topp till ta. Sen kände jag mig inte mycket lugnare när jag ett tiotal minuter senare lag pa ett glasgolv där man sag rakt ner pa backen ett hundratal meter ner. Och JA, det lyckades jag fanga pa kort.
Vi lyckades ta oss ner igen i alla fall (efter att ha lärt Lucas säga “Jag älskar dig”, vilket var lite krangligare), och sen bar det av för att shoppa. Även fast det var en yttepyttig shoppingtur pa typ en timme (där vi skulle hinna äta, shoppa och säga hejda till folk .. fy vilken jobbig bit) sa hann jag köpa en pinsamt turistig Kanada-tröja (som jag för övrigt glömde i ett provrum, min stora klant) och tva linnen pa H&M! Yeah. Alltsa det är ju en grej när man aker till Stockholm och klagar för att det alltid slutar med att man handlar pa H&M även fast det finns massa andra affärer, men när man är i Toronto i himla Kanada .. Da tar det ju emot. Men jag suktar sa mycket efter svenskt, nanstans langt där inne, det kanske är därför.
Ja, sen var det da dags att säga hejda till folk. För ja, där star man och sa vet man att “dig diggar jag stenhart men vi kommer troligen aldrig ses igen”. Usch vad klämmigt det känns. Ett jättestort BLÄ.
Men hur som helst. Vi satte oss i varan buss, medans halva gänget satte sig i den andra, och sa for vi. Jag tryckte i mig en superstark grön curry, svettades som en vilde och gjorde därefter allt för att ta vara pa mina sista timmar (eller ja, pa ett bra tag i alla fall) med mitt underbara Norge/Sverige/Danmark-gäng. Jättestort BLÄ igen när folk droppade av bussen och det till slut bara var Beauce-gänget som satt kvar i mörket, helt ensamma och konstiga. I alla fall jag kände mig konstig. Typ anti-klimax. Världens superhelg med massa underbara personer, och sa bara skiljs man at pa det där viset. Det borde inte vara lagligt.
Men da var det atminstone mödan värt.

Och sa nu da, det som nästan gjorde att jag inte orkade bry mig om att skriva om Toronto. Alltsa jag vet inte om det är normalt att SMÄLLA AAAAV pa det här viset, men det är i alla fall vad jag har gjort hela dagen fram tills nu.
(BAAAAH!)