Alltsa jag vet inte om det bara var vi som tyckte det här var sjukt kul. Kanske det var det, för vi var som sagt bedrövligt trötta. Hur som helst sa är det bara sa lamt.
Nä men jag skoja, jag är inte alls vitharig. Men när jag tog av handduken och dom blonda slingorna bara lyste i min kalufs sa kändes det lika illa som att vara vitharig. Men nu har jag smält det där lite grann och känner mig riktigt nöjd, ny och fräsch. Ahh. Lite läskigt bara att pga avfärgningen sa blev haret sa fruktansvärt torrt att det bara krasade när man grejade med det, som när man har tagit ut en frisyr som man hade jättemycket harspray i. I vilket fall som helst.
Och ja justja, den där tävlingen som kändes som ett skämt: den VANN jag. Haha. Första pris, fick jag reda pa idag. Vilken grej liksom, där kom jag och brydde mig inte pa en fläck, och sa vann jag.
Och sa för att fortsätta min historia fran igar! Efter tävlingen akte vi akteiväg till nat skumt ställe där dom salde döbilliga jeans som hade blivit felfabrikerade. Men problemet var bara att dom inte bara var felfabrikerade, dom var förfärliga. Och dessutom lag dom pa hög, sadär sa man inte orkar kolla igenom allt. Sa vi akte hem, och Pierrette satte igang att färga vara har. SOM jag har väntat pa den här stunden. För jag menar, gärna man bor hos en frisör, och sa gör man ingenting för att ta vara pa alla pengar man i själva verket sparar pa att ga till frisören gratis. Sa det blev nästan fyra nervösa timmar innan jag äntligen fick se resultatet, och innan jag fick mitt livs chock. Men nu ska jag inte överdriva, bara för att det var första gangen jag färgade haret i hela mitt liv och jag aldrig har sett mitt ansikte omgivet av blont.
Samma kväll cyklade vi till Tring igen och hittade en film som Sofia var säker pa att Leonardo DiCaprio skulle spela i. Sa, nöjda och glada hyrde vi den och akte hem och käkade fondue och ”sockerpaj”. Det later superlöjligt när man översätter det, men jag lovar att det är det godaste som finns. Vi sätter sedan pa filmen, typ för mätta, som vanligt efter fondue, och jag tycker att Leonardo inte är lik sig själv. Men Sofia är ju övertygad om att det är han, sa jag ”bryter inte huvudet” pga det. (Ja, det där maste vara världens bästa uttryck.) Vi tittar pa den, bra var den, och sen kommer eftertexterna; och sa ÄR det inte ens Leonardo DiCaprio. Säg mig hur man kan titta pa en karl under tva timmar och inte se att det INTE är honom. Det roliga var att Fia (nu följer jag trenden bara för att jag aldrig vet hur jag ska betona Sofia i huvudet) satt hela tiden och sa hur fin han var och hur fina ögon han hade och typ ”ahh titta, vad jag känner igen det där ansiktet!”. Men ja se där sa fel det kan bli.
Hur som helst, nästa dag tog vi bussen till St Georges. (Och ja, det var alltsa när vi stod pa busshallsplatsen som det luktade kräks och vi var tvungna att ga in och titta pa tva deprimerande pojkar som at strips och tittade pa oss som om vi var utomjordingar när vi pratade svenska.) Sen bar det alltsa av, och Danielle kom och hämtade oss i St Georegs för att köra oss till köpcentret. Jag hade skrivit en ordentlig liten handlingslista med allt som jag inte har köpt under dessa manader i ett samhälle som bara har en mataffär, men det slutade med att jag köpte en massa strunt som jag inte behövde och ingenting som stod pa listan. Typ massa grejer som vi hittade pa Dollarama, sana där som man köper endast för att känna fröjden över att det är billigt, och en kopia av Britney Spears’ parfym. Och sa tog vi kort i en san där liten automat (där vi blev tvungen att sta och svära lite at den för att vi skulle hinna ut innan stängningsdags. Eller ja, skrika och banka.), och även att det ocksa var nanting jag gjorde för första gangen den här helgen. Hur kan man inte ha gjort det när man är sjutton ar gammal? (Och nu ställer jag för övrigt samma fraga som Elin: hur gör man med punktering i en parentes? Man är ju liksom mitt i en mening. Och heter det överhuvudtaget punktering, och är överhuvudtaget verkligen ett ord? Det ser sa langt ut.) Utöver det sa sag vi ett cheerleadinglag som stog och stajlade utanför SEARS, en kille med en sanslöst ute hockeyfrilla och en annan som inte kunde äta chokladkaka comme il faut.
Efter ett nagot förvirrat samtal till Callum (jag hör ALDRIG vad han säger pa telefon) sa bestämdes det att vi skulle aka till honom och käka. Det käkades, det spelades lite biljard, och sen for vi till Danielle för att hämta vara grejer och ga ner till Beauce Carneval. Typ Beauces version av gatufesten-tivolit. Det var dödligt kul, även fast jag inte akte nanting (nej, jag var för feg för att hänga pa Fia och Callum i den där arm-som-kastas-fram-tillbaka-grejen). Däremot betalade vi minst tio ganger för att rulla nat himla bowlingklot pa stalkarmar. Sanslöst beroendeframkallande syssla. (Oj, beroendeframkallande är ocksa ett sa där stört langt ord.)
Alltsa hur som helst, nu tror jag vi dinerar snart och jag är ganska hungrig, sa jag kan ju bara säga att vi äntligen badade i var bubbelpool (som för övrigt gjorde oss, kombinerat med en lätt sömnbrist, pinsamt trötta) och kollade pa tva avsnitt av vart älskade Family Guy. Québec-frisyrerna har vi hela livet pa oss att gora. Nu funkar inte prickarna langre. Och nu maste jag ga och kaka.
Hare!
Alltsa nu är jag tillbaka, prickarna funkar och jag kom ihag att jag glömde fotot. Och nu ser det ju faktiskt inte sa vansinnigt blont ut. Jag skyller pa ljuset.
Nämen titta vilken grej, jag har färgat haret! Haha. Inte trodde jag att den dagen skulle komma inte. Och inte trodde jag att jag skulle bli typ vitharig heller, men det är en annan historia.
Ja alltsa, Sofia kom i helgen och det var en ganska oslagbar helg kan jag lova er. Vi gick upp halv sju pa fredag morgon för att aka och hämta henne, och fran det att vi sags till det att vi skildes i eftermiddags slutade vi i princip inte att avbryta varandra. Jag kan ju säga er det att när man är i den här situationen, när man inte har träffat en svensk mer än tre ganger pa ett ar och man inte har kunnat prata svenska under mer än en halvtimme pa telefon pa de senaste manaderna sa har man plötsligt sa sjukt mycket att säga.
I alla fall, vi inledde hennes besök med en cykeltur i Tring, och sen bar det av pa min arma tävling. Och den där tävlingen, det var nagot av det konstigaste jag har varit med om. Vi kom till skolan, och sa sag vi typ inte en själ. Där trodde jag att det skulle vimla av folk och att det skulle vara nan slags uppvisning, men vi blev ivägskickade för att hitta rummet där jag skulle spela, och sa satt det folk lite här och där i korridorerna, som var helt nedsläckta av nan anledning, och väntade pa att möta sina öden inne i klassrummen. Och sa jaha, da gick jag in där när det var min tur och spelade mitt lilla stycke pa darriga fingrar, och sen fick jag höra av domaren att jag hade en bra vänsterhand och att han gärna hade undervisat mig om jag hade stannat i Québec. Det var ju lite coolt. Och sen jaha, sen bara akte vi därifran. Skumt som tävling tyckte jag.
Alltsa nu ville Pierrette att jag skulle komma och kolla pa nan musik-gala pa TV, sa jag ska fortsätta berätta om varat harfärgninsäventyr och besök i St Georges (och gud, bussplatsen där det luktade kräks…).
Maste bara ta med, innan jag gar, en lista som vi skrev idag med dom bästa orden och uttrycken pa franska och svenska. Här kommer den:
Franska:
Svenska:
Ahh, var!
2o varmt sedan nästan tva veckors tid tillbaka. Snön smälter i RÄSERFART, cyklar tas fram, floder svämmar över, bubbelpoolen fylls, det dineras utomhus och ett visst svenskt litet ansikte bränns halvt sönder i förmiddagssolen utanför la cabane à sucre. Underbart. Har spenderat mina eftermiddagar med att springa, cykla och dryga med Carl och Will pa gatan. (Där man äntligen ser husen och inte bara väggar med snö.) Var lyktstolpe förresten, som man sag mindre och mindre och till slut inte alls under snötäcket, var helt avbruten pa mitten. Och all skit som hundarna har lämnat pa snön hela vintern har nu hamnat pa gräsmattan. Och det kan jag säga er, att under en vinter skiter tva hundar ganska mycket. Och det är ganska äckligt att se allt pa samma gang.
Hur som helst, jag känner mig mer varsprittig än nansin, och även fast jag inte vill det sa kan jag inte lata bli att tänka pa hur lite tid jag har kvar. Det blir bara bättre och bättre, och slutet pa allt kommer bara närmre och närmre. (Oj, nu lät det som att jag ska dö, men sa är det ju inte. Det är bara en konstig känsla.)
Neeej, orka prata om det. Jag följde med Pier-Anne i eftermiddag när hon provade sin balklänning, och jag bara smällde AV, och sa fick jag en dödlig lust att prova massa prinssessiga smycken och trippiga, glittriga skor till min egen klänning. Och vet ni vad, här far man TVA kakor pa Subway. OCH, häromdan fick jag ett diplom pa franskan för ”förbättring”. Yeah. Och idag sjöng jag Mitt lilla barn inför en jury, och nu är det klappat och klart att jag far vara med. Ahh.
Och till helgen kommer Sofia, min svenska vän, och hälsar pa. Da ska det badas bubbelpool, det franska spraket ska diskuteras, det ska äntligen pratas lite svenska och det ska shoppas i St Georges. J’ai hâte.
You’re a caramel macchiato!
You’re the nice warm hug of coffee drinks. We’re picturing you hanging out on an old velvet couch with your version of the Friends gang in a coffee place where the barista knows you by name. Your personality is sweet, friendly, and full of energy. You seem like a dependable person who’ll stick by your friends no matter what, and who always knows just what they need — whether it’s good advice, a tissue… or a caramel macchiato.
Alltsa här satt jag i min jakt pa Jojje-videos för att hitta en lat att spela pa skolan. (Ah, det kanske blir Jag är det fulaste som finns, bara för att jag lyckades hitta en video och ta ut ackorden. Jag skulle gärna spela Mitt sar, men jag hittar det ingenstans. Hjälp?) Ja i alla fall, da hittade jag den här istället, och jag bara myser när jag hör en man som sjunger sa självklart som Cornelis gör. Han kan t o m sjunga fel skickligare än Samuel Ljungblad.
Alltsa för ett bra tag sen satt jag och kollade pa Québecs version av MTV, och sa sag jag troligen världens fulaste musikvideo. VÄRLDENS fulaste, jag lovar. Kolla in det här. Lägg märke till dom flygande gitarrerna, den fantastiska urklippningen där man nästan ser greenscreenen rakt igenom och gitarristen med sin otroliga inlevelse under världens lamaste solo. Ja det är ganska roligt. Laten är ju inte sa vansinnigt bra heller.
Alltsa det glömde jag berätta, att härom veckan var jag pa min första riktiga hockeymatch. Inga storslagna lag eller nat, men det var i alla fall 15 ooo pers eller nat som kollade. Känns som att det är nat man maste uppleva när man kommer till Kanada. Funderar pa om jag ska betala en förmögenhet för att ga och se en NHL-match, det skulle ju vara grejer det. Det är bara det att det kostar mer än min resa till Dominikanska. Eh.
Och sa var jag som sagt i Vallée i helgen. Blev ingen skidklubb med coverband, däremot ett bowling-parti och pannkakor à banan och choklad vid halv tre-tiden pa natten i grannsamhället St Marie. Dessutom hjälpte jag Mathieu att skriva en text till en lat han har skrivit till sitt band. Grejen är nu den att det var en lat av typ Metallica-sorten, sa det var inte direkt som att mina flummiga dikter om tid och kärlek skulle passa bra in. Sa det slutade med att vi hittade pa en historia om nan karl som ville göra som han ville utan att nagon hindrade honom, och trodde att om han dödade nan skulle han typ bli odödlig för att han hade tagit kontrollen över livet och döden. Sen hamnar han i fängelse och inser att han sitter i skiten.
Vi fick till en slagkraftig refräng.
Sa här gar det när man samlar kinderäggsleksaker tillräckligt länge: man far flera gubbar fran samma serie. Yeah.
Oj, nu börjar det bli farligt glest mellan uppdateringarna här. Berättade inte ens om när vi akte till en cabane à sucre med AFS och at massa typisk, kanadensisk mat (däribland isterband och ärtsoppa, vi svenskar kan tydligen inte fa ha nanting för oss själva), akte lite tag och lyssnade pa lite musik. Och inte heller att jag, Callum, Kurt, Susanna och Gianluca efterat akte och levde nattliv i St Georges, och att jag nästa dag spenderade hela dagen i familjens egen cabana à sucre och at kanadensisk mat IGEN och gjorde mitt eget sockersmör.
Och i onsdags blev det ännu mer AFS, vi tog nämligen ledigt fran skolan för att utforska Québec lite närmre. Vi fick en historia-lektion om grundandet, konstverken i Gamla Québec och lite allmänna gubbar som gjorde saker. Sen akte vi till parlamentet och lunchade.
Nej alltsa oj vad konstigt. Här satt jag och skrev och sa fick jag bara slut pa inspiration. Men vada slut pa inspiration? Hur mycket behövs det av den varan när man bara räknar upp massa saker man har gjort? I vilket fall som helst.
Jag har just lärt mig hela Manskenssonaten (YES) och skottat typ 7 ton snö pa var baksida. Och nu lyssnar jag pa Sagan om Ringen-musiken, när Gandalf dör. Sa fint det är.
Jamen nu fortsätter jag väl da. Vi lunchade, och det var typ i värdlens ”fancy”-restaurang, kändes som att sitta pa Nobelmiddagen. Världens entrecôte och grejer. Och dessutom var det nan karl, nan politiker, som betalade at oss. Kanske vill regeringen att alla utlänningar ska gilla Québec, jag vet inte. Den där karln erkände förressten nanting väldigt sant och väldigt skojigt, när nagon sa nat som han inte riktigt uppfattade.
”Man blir döv av politik.”
Sen fick vi en rundtur av nan man som alla sa var bög, själv var jag inte övertygad. Vi fick t o m kolla pa när Québecs tre partier hade nan diskussion i nan bla sal som sag ut som insidan pa ett slott ungefär. Vi fick inte höra sa mycket diskussion dock, för det tog 4o tröga minuter för nan snubbe att säga adjö till alla efter fem ars tjänst i sitt parti. När diskussion började dock fick jag världens chock. För det var nagot av det barnsligaste jag nansin har sett. Jag trodde det bara var 10-aringar som skrattar at folk för att trycka ner dom när dom försöker uttrycka en asikt. Dessa vuxna människor, som innan debatten, innan kamerorna sattes igang, pratade glatt med dom andra partierna och betedde sig helt vuxet och normalt, förvandlades till okänsliga djur. Det kastades förlämpningar och hån kors och tvärs, det kändes helt oseriöst. Det var lite jobbigt att se att politik inte kan skötas pa ett mognare sätt än sa.
Och en annan sak som jag har tänkt pa, som inte alls har nat med saken att göra, det är religionen här. Häromdagen fragade min engelskalärare hur manga i klassen som var ateister, och det var en kille som räckte upp handen. Jag vet inte om det är jag som är helt inte med pa noterna hemma, men jag har känslan av att det skulle vara betydligt fler än sa i min svenska klass. Och jag minns att Pierrette sa nan gang, ”alltsa det är inte sa att jag inte tror pa Gud!”, som om det skulle vara nanting man behövde skämmas för. Kyrkan här är trakig och inte särskilt ungdomsvänlig, men samtidigt är Gud mycket mer självklar. Det var inte längesen dom tog ner korsen i skolorna, för att inte diskriminera dom som inte var katoliker. Jag menar, hur mycket kors sag man i svenska skolor för tre ar sen?
Igar var jag pa Secondaire en Spectacle i skolan, störigt bra. Självklart tog mitt batteri slut precis innan showen, sa jag kunde inte filma Patricia som sjöng ”Je t’aime” sa att man bara ville dö av välmaende, eller dansgruppen som skrämde skiten ur hela publiken.
Efterat akte jag i alla fall och kollade pa skräckisar hos Marie-Pier, och jag tror att mitt sittande pa helspänn fyra timmar i sträck brände mer kalorier än vad som fanns i de sju kilon chips jag at.
Ikväll bär det av till Vallée igen, ska iväg med Mathieu och kolla pa en hockeymatch hos Alain och lyssna pa nat coverband pa skidklubben.
Québecs motto, eller slagord eller vad man ska säga: jag kommer ihag.
Nähä, gissa vad? Blir inget Nightwish. Himla döhögar. Har den där showen pa skolan som jag maste vara med pa med cheerleading-laget, sa det blir bara till att sälja biljetterna och ga och se nat annat. Sa STÖRT antiklimax.
Alltsa nu inser jag hur dumt det där lät, som om jag inte skulle sakna er. Men det gör jag, usch vad jag gör det. Det är bara själva Sverige, Sundsvall och min gamla livsstil som inte känns lika magiskt tilltalande längre. Fast jösses vad jag blev varm i hjärtat när jag at ärtsoppa igar.
