Nu blev det plötsligt väldigt mycket som jag var tvungen att göra. Skriva massa dikter pa engelska, en text pa franska till nat AFS-album, försöka mig pa att mala en karikatyr av Michel till hans födelsedag, avsluta ett halvfärdigt brev, lägga in bilder, svara pa en bunt övergivna mejl, öva lite pa den arma gitarren inför den arma tävlingen, och spela hjärter. (Ja, helt fruktansvärt, men jag har ater fallit in i nat slags beroende av detta underbara kortspel som man kan spela hur länge som helst utan att lessna.) Men innan jag gör nanting annat maste jag berätta om min händelserika (vilket moget ord) helg.
Pa fredag efter skolan tog jag skolbussen med Ariane och for hem till henne. Det spelades lite dansmatta och nat maskspel innan vi käkade middag och for iväg pa BIO. Det, mina vänner, har hänt en gang det här aret, och det, mina vänner, hade jag saknat. Det var först meningen att vi skulle se nan dansfilm, men den hade tydligen inte kommit ut, sa da skulle vi se nan skattjakts-film, men när vi kom till bion sa HADE den där dansfilmen ända kommit ut, sa da hoppades det och jublades det och vi rusade in nagra minuter för sent till ”Dansez dans les rues”. Mesig, typisk kärlekshistoria, men dansscener som fick nackharet att resa sig och benen att krypa. Har aldrig haft sa stor lust att dansa i hela mitt liv, och jag längtade tillbaka till mina hiphop-lektioner sa det bara sjöng om det.
Under tillbakaresan sattes det pa medryckande rnb (ja, jag kan tycka att det är medryckande, pinsamt eller hur), och jag försökte göra av med nan slags energi gungandes i framsätet. Sen for Ariane till Rock, sin pojkvän och min granne, för att fa papper underskrivna inför ett lägenhetsköp i Québec. Jamen visst, hur orättvist är inte det? Dom är typ sexton ar gamla och ska dela lägenhet fyra stycken under tva ar. Avundsjuk. Usch vad jag är avundsjuk.
I alla fall, morgondagen var en typisk lugn lördag, sag för första gangen hela Thriller-videon pa min älskade musikkanal, tog en promenad i vintersolen (och ja, det gick segare än vanligt, jag är sa ruggigt INTE i form) och mesade runt i huset och gjorde ingenting. Sen pa eftermiddagskanten ringde nan med en mansröst som jag inte för fem öre kände igen, och sa visade sig att det var Mathieu, Beatles-mannen som jag träffade pa nyar. Kanske jag inte ens nämnde. I alla fall sa skulle han, Pier-Anne och Marco pa nat längskidsjippo i Vallée, och det lät ju inte illa tyckte jag da, sa vid halv sju kom han och hämtade mig (i sin EGEN bil, en till lyckost), och vi for iväg nanstans i skogen där det fanns ett upplyst, platt och heeelt underbart skidspar, fullt med folk fran St Joseph-omradets alla hörn. (Nu blev det en lang mening vagar jag pasta.)
Det bar sedan av till nan mini-stuga mitt i nanstans där det bjöds pa diverse förfriskningar och ett helt smörgasbord med choklad och chips. Sa jag trivdes ju ganska bra. Det delades ut shots med nanting som jag inte minns vad det heter, och ljudnivan steg med antalen promille. Nan snubbe fran skolan som alltid är antingen full eller hög och har ölmage, gjorde storslagen entre iförd full slalomtävlingsutrustning och nan kille som tydligen är snorrik och har en helikopter kom skidandes som en annan Gustav Vasa med pälskappa och öronlappsmössa.
Hur som helst, sen skidade vi tillbaka (halva vägen i kolmörker, vilken känsla) och jag ramlade, självklart, ca 5o meter fran mal. Vilket nederlag. Men jag hade i princip inget val, nan tant lag platt pa sparet mitt framför mig sa da fanns det bara kvar att kasta sig. Det var ganska kul för övrigt. Sen for jag och Mathieu till skidklubben i Vallée för att kolla in mack-bufféen, men den hade inte börjat serverats, sa vi, tillsammans med hans ganska fulla bror, for hem till dom. Och här ska ni fa höra, deras källare är den coolaste jag vet. Komplett rockbandsuppsättning med ett flertal gitarrer, en bas, ett trumset, mikrofoner, gigantiska högtalare och ett mixerbord. Vem sjutton har ett eget mixerbord? Jag har sett musiksalar i sämre skick. Sen försämrades inte direkt situationen när dom satte igang att spela Metallica och det visade sig att dom var typ proffs pa sina instrument. Brorsan ma ha varit lite fumlig till följd av nagra shots för mycket, men vid trumsetet var han störd. Stöörd. Och sen spelade Mathieu gitarr samtidigt som han sjöng som en gud. Jag hade aldrig tidigare mött nan som är kapabel att sjunga som James Hetfield utan att det later löjligt, men här hade vi karln som kan.
Ja senare sa kom i alla fall Pier-Anne och Marco, jag vagade mig pa att sjunga lite Pink Floyd (även fast jag inte tog i med mina seriösaste sida) och ännu lite senare for vi alla hem till deras kompis som jag var hos nan gang tidigare i vintras. Dom hade nat spel som var som Guitar Hero fast med ett helt band, trummor och sang och allt. Där hade man ju kunnat fastna till soluppgangen, men slutligen, när Pier-Anne redan hade akt och iden om att aka till Tim Hortons hade runnit ut i sanden, skjutsade Mathieu hem mig till ett värdföräldrapar som sov i soffan. Sa gulligt.
Sen nästa dag ringde snubben vi hade varit hos kvällen innan och fragade om jag ville komma och spela hockey. Det är ju jag sa dödligt bra pa, tänkte jag, sa jag for iväg. Vi akte ut nanstans till en gard pa landsbygden (okej, vi är redan pa langsbygden) där det fanns en liten knagglig is som sluttade och hade nagra hal. Och det var lite som hockey-utan-skor-upplevelsen, ett gäng grabbar i 2o-arsaldern som spelade vildsint och allmänt bra, och där stod jag och vinglade pa Pierrettes gamla skrillor och nuddade pucken cirka tre ganger. Men en av dom gangerna gjorde jag faktiskt ett mal, och hur som helst sa var det kul.
Blev hemskjutsad igen, och jag, Pierrette och Michel for till Québec där Michel skulle hjälpa nat par att välja skap till sitt kök, och sen käkade vi pa nan underbar kinabuffée-restaurang.
Och i bilen pa hemvägen gick jag igenom nan slags kris. Hörde nan alldeles för sentimental lat pa radion och kom av nagon anledning att tänka pa min avfärd om typ fyra manader. Usch vad sorgligt att tänka pa det. Sa jag lämnar den tanken.
Ja hur som helst, imorrn har vi nan 8o-talsdag pa skolan, och jag har precis hittat en utklädnad bestande av en superstor, rutig kavaj med axelvaddar, obligatoriskt skärp i midjan, kort vit kjol och högklackade stövlar. Det blir finfint det. Kommer upp bilder pa det, plus tva andra temadagar som vi har haft. Inga bilder fran helgen dock, kameran blev liksom bortglömd i bilen hela tiden.
Haha, och vet ni vad? Idag pratade jag med en tjej i skolan som inte fattade att jag var utlännig. SEGER!!
Gonatt.
Och föressten, vart ska man klistra in koden för en film fran youtube? Jag lyckas liksom inte. Hjälp mig Elin.
Och när jag ända haller pa att lägga till saker. Kollar ibland vad folk knappar in pa youtube för att sedan klicka in sig pa min sida. Grymt underhallande. Och sa undrar man om dom hittade det dom sökte efter här i min blog. Vad sägs om franska svordomar och vippkjolar?
