Arkiv förjanuari, 2008

Brahms

{ torsdag 31 januari 2008 @ 06:09 } · { Alltihop, Québec }
{ } · { Kommentarer (4) }

Oj, har inte tänkt pa hur mörkt Sverige är. Här är solen pa god väg upp när jag vaknar klockan sju.

OCH JAG SKA TILL DOMINIKANSKA REPUBLIKEN NÄSTA TORSDAG!
Vansinne, det bestämdes ikväll och jag har inte riktigt fattat det än. Pa riktig chartersemester, ohh sa längesen det var! Och ahh, sa härligt det ska bli. Precis lagom till att det började regna här. Ska iväg med nio galna, partysugna vuxna, det blir intressant. Alltsa soool, strand, värme, pool… Jag kan inte tänka mig nat annat som skulle sitta bättre just nu.

Jag spelar för tillfället Tetris, och snart lyssnar jag pa Spiral Architect med Black Sabbath. Sanslös sjuan-flashback.

T’es malade

{ onsdag 30 januari 2008 @ 00:37 } · { Alltihop, Citat, Québec }
{ } · { Kommentarer (5) }

- It’s a sledge hammer.
- Lucky… 

Jag är sa glad att jag är ung. Det betyder nämligen att jag kan sova en timme pa natten och ända ma bra nästa dag.

Vet ni vad jag alltid har tänkt pa? Att man borde uppfinna en sport som innebär att aka nedförs med skridskor. Och vet ni vad jag sag i lördags kväll? Precis det. For iväg till Québec med Kurt och Callum och hans värdföräldrar (och deras galna kompis) och trängdes där med ett antal tusen som försökte se galningarna som störtade ner i full hockeyutrustning i en bana som sträckte sig genom hela Gamla Québec. Maste erkänna att jag tyckte det var underhallande att se när dom kraschade rakt in i sargen i vissa krökar, vilken hemsk människa jag är. Men ingen dog i alla fall, och det är ju dom själva som har gett sig in pa en san vansinnig sport. Senare pa kvällen gick vi pa konsert, utomhus i snö och femton minus, men musiken var bra i alla fall. Three days grace, hade aldrig hört talas om dom förut, men dom rockade hart dom.
Sen for vi hem till Callum vid ett-tiden och satte igang att kolla pa film. Den sista Matrix till att börja med, sen (när Kurt hade somnat i soffan) kollade jag och Callum pa en helt vansinnig film som hette ”Welcome to the Dollhouse”. Det var väldigt absurt allting, men mycket underhallande. Däremellan zappade vi föressten runt lite, och vi hittade en helt vansinnigt rolig kanal. Warm up with fireplace channel. Sa makalöst innehallsfattigt. Nan uttrakad producent har tänkt till och sagt till sig själv: ”Vad praktiskt det skulle vara om man istället för att bygga sig en riktig eldstad bara kunde sla pa TV:n och känna samma myskänsla fast genom skärmen.” Sen filmade han helt sonika en brasa i nagra timmar, och för att fa nan slags dramatik eller action i det hela kommer det en man och petar pa veden med ett spett lite da och da för att fa fart pa elden. Det var sa kul sa jag trodde att jag skulle dö. Kanske för att det var vid fyra-femtiden pa morgonen, men det är sa lamt sa man inte vet vad man ska göra av sig själv.
Ja i alla fall, vi orkade aldrig ga och lägga oss, sa vid sex-tiden somnade vi i soffan, halvt liggande, halvt sittande, med täcken och kuddar överallt och alltihop helt kort och tvärs. Och ja, jag skulle gissa pa att jag sov i en timme.

Sa nästa morgon bar det av pa ett möte med AFS igen, med Beauce – och Québecgänget. Vi pratade om nya upplevelser, svarigheter, värdfamiljer och mat. Det kändes som att vi bara sa saker som redan hade sagts och som alla var mycket väl medvetna om, men det är ju kul att se folk i alla fall. Sen akte vi skridskor, och VANSINNE vad daligt det gick. Gamla mjuka skridskor, ute-is och noll form, men det var mysigt ända att glida runt. Ramlade för övrigt sa rakt pa knäna som det gar, när jag skulle snurra runt till baklängesläge och missbedömde storleken pa taggarna.
Ja hur som helst, for hem och längtade lite grann efter en tupplur, men väl inne i huset gastar Nico att han vill ha hjälp med att ge vatten till karlvarna. Även fast det kändes en gnutta tröttsamt sa var det väldigt mysigt när jag väl var där. Ga runt och trycka pa en flärp med massa kalvhuven som trängs runt ens händer, och sa den där lukten av hö som ingenting gar upp mot.
Sen bar det av pa Johannas födelsedags-middag, jag gav henne för övrigt min näst sista svenska present, glasunderlägg med svenska motiv. Ahh. Och innan, hos Nico och Natou, prövade jag en helt underbar balklänning som jag kanske ska lana. Ljusbla, hej och ha vad det INTE är min färg i vanliga fall, men det far ga för den här gangen.

Och Elin, Heath Ledger är den där karln i Brokeback Mountain, Tio orsaker att hata dig och En riddares historia.

- We’re going skating.
- With who?
- The other fuckers.
- Fuck that!

HEATH LEDGER ÄR DÖD

{ torsdag 24 januari 2008 @ 01:29 } · { Alltihop, Citat, Québec }
{ } · { Kommentarer (3) }

Herregud. Jag läste det i en tidning över axeln pa en karl som stod i McDonalds-kön. ”Heath Ledger est mort.” Vad kommer hända med världen nu? Hur kommer jag nansin kunna titta pa ”Tio orsaker att hata dig” med samma ögon igen? Jag trodde att han var i balans! Jag trodde att han var för snygg och lockharig för att dö. Det är rubbade knarkare med daligt rykte som blir visade med finnar och ögonen i kors pa bilder i Hänt Extra som dör, inte en filmstjärnegospojke. Han var ju en skadespelare som jag gillade.
Jag är skakad.

heath.jpg

Justja!

{ onsdag 23 januari 2008 @ 04:56 } · { Alltihop, Québec }
{ } · { Kommentera }

Idag var det nan slags neon-dag pa skolan da alla klädde sig i neon-färgade kläder. I brist pa annat tog jag äntligen min chans och klädde mig i min present-Sverigetröja och mina rosa foppatofflor. Hade inte Kluck pa axeln, det var lite synd. Synd ocksa att jag inte gjorde det första dan, det hade varit heeelt legendariskt. Men i vilket fall som helst, jag är sparad pa film i min nationalistiska utstyrsel och har jag tur kommer jag med pa avslutnings-DVD:n som kommer säljas till alla ”finissants”.

Non Stop

{ onsdag 23 januari 2008 @ 04:50 } · { Alltihop, Citat, Québec }
{ } · { Kommentarer (3) }

Yes, sitter här och knaprar pa mina svenska Non Stop som blev över efter att ha pyntat ett trasigt pepparkakshus.

Känner att efter allt tjat om den där debatten maste jag ända berätta hur det gick. Och det gick typ stralande. Även fast jag kanske nämnde ett argument av fem och fick användning för fem procent av allt jag hade skrivit, bara för att det jag hade tänkte säga typ inte hade nat med saken att göra när det andra laget kom med sina argument. Men da körde jag pa mycket inlevelse istället, och hela klassen (inklusive lärare) skrattade ikapp när jag gastade pa om My Little Pony, slöa ungar och Hitler. Visserligen sa jag i princip samma sak hela tiden under dom knappa fyra minuterna jag pratade, men alla var sa roade över att höra mig prata över huvud taget, sa jag kom undan. Det är sa kul att göra sant där när folk skrattar, MED en. Ahh. En san lättnad. Sen var det ju mindre kul att läraren sa at killen i andra laget att han lika gärna hade kunnat lata bli att komma dit för att han var sa dalig. San är hon. Man vet aldrig vart man har henne.

I alla fall, tillbaka till skolan efter en välbehövd helg, da jag akte till Sayaka i Beauceville och partade. Inledde hela kalaset med att aka PULKA, vilken lycka! Helt legendariskt var det, jag trodde jag skulle dö när jag satte mig bakom Callum pa en snowracer och vi susade i cirkus 1oo km/h nerför en bilbacke. Det gar sa störigt fort när man är tva. Sen tänjde vi pa gränserna och tog oss ner för en gammal skogsväg, ”pa anda sidan guppet”. Kurt var sa gullig och mogen igen och agerade förälder.
”It’s steap, I can see it from here!”
Mycket snö, mycket brottning, rullning och racing, och mycket öl. Vad är det med Beauce och öl föressten?
Ja sen akte vi i alla fall hem till Sayaka, dinerade, spelade Guitar Hero, kollade pa film (”Toc toc toc”) och badade bubbelpool ute i snön. Och jag gjorde nagot för första gangen som jag bara kände att man maste göra innan man dör: jag kastade mig i snön för att hoppa direkt ner i bubbelpoolen igen. AJ kan jag bara säga. Visst det var kallt i snödrivan, men det var ingenting emot hur det kändes att komma ner i vattnet igen. Oj vad det stack. Det gör jag nog inte om gratis.
Sov över där med hela AFS-gänget, kom väl i säng vid femtiden, härliga tider. Vaknade vid atta ungefär och vart tvungen att kliva upp för att inte väcka dom andra med min vildsinta hosta. Sen blev det en slö söndag som nedvarvning efter den legendariska lördagen, da jag pa kvällen somnade pa nioslaget, efter att ha kollat pa nat program där Celine Dion träffas sina fans. Alltsa jag vet inte vad jag har emot sant där. Visst, hon är säkert jättetrevlig, hon verkar väldigt nere pa jorden när man ser henne, men jag klarar inte av program som bara verkar finnas för att typ helgonförklara en artist. Där fansen sitter framför kameran och berättar hur fantastisk hon är och där man bara ser Celine när hon är pa stralande humör och helt i balans. Jag vet inte jag. Det är lite för mycet Celine Dion här för att det ska kännas riktigt hälsosamt.

Hade en vansinnig cheerleading-träning igar, efter tva timmar med hockey utan skridskor pa skolan (där jag för övrigt fick ett blamärke pa fingret. Det ser ut som att jag har pest eller nanting.) Nästa tävling närmar sig och vi klarar inte alla vara stunt i laget. Press press press och supermycket träningsvärk. Men det är ända sa kul, jag kan inte pasta nat annat. Tänk att jag skulle hamna i den sporten liksom. Halla pa att lyfta och slänga och fanga. Jag har typ ständigt haft färska blamärken sen jag började, men det är som en del av charmen tycker jag.

Och nu maste jag berätta nanting annat kom jag ihag. Igar natt vaknade jag halv fem efter att ha drömt en lang dröm om hur jag precis skulle aka hem till Sverige igen. Av nan anledning hade fyra manader här ”hoppats över”, eller spolats fram, sa jag hade inget minne av hela varen och min hemfärd var samma kväll. Och jag hade inte packat min väska och jag var tvungen att säga hejda till alla även fast jag inte ville, och jag fick bara panik för att allt var sa oplanerat och hastigt och lustigt, och allt bara hade passerat sa fort utan att jag hade märkt nanting. Och av nan anledning var jag med Nora och pappa, och sa sa jag att jag ville köpa resgodis till bilfärden hem till Sundsvall, bara för att det känns sa hemma, och för att det var sa längesen. Sen plötsligt var dom inte där, utan jag var med min cheerleading-tränare Marilyn, och hon bar mig pa ryggen ända till Eriksdal där det var ett läger pa gang. Och vi var tvungna att säga hejda. Inte för att jag trodde att jag skulle sakna henne sa vansinnigt mycket, men usch vad jobbigt det var. Och sen när jag vaknade hade jag panik. Jag var sa himla rädd för att aka hem att jag inte kunde somna om pa tva timmar. Vad är det för fasoner? Sa fort som jag slutar ha hemlängtan börjar jag fasa för hemresan. Men det är stört. Jag har nog aldrig riktigt insett vad det kommer betyda att behöva lämna allting, men det börjar ga upp för mig. Jag har här världens bästa kompisar, och jag vet inte om jag nansing kommer se dom igen efter juni manad. Jag skulle ge vad som helst för att kunna sluta tänka pa det, men alla bara paminner mig om hur mycket dom kommer grata när jag aker. Ahhhh, jag vill inte höra det.
Ja. Det är väl ett tecken pa att jag trivs i alla fall, och det är ju bra.

Nu ska jag vandra, imorrn ska jag pa prao med Patou och pa fredag är vi lediga igen, yes vilken lycka. (”Kolasaaas, vilken lycka!”) Pa torsdagkväll ska jag till Marie-Pier och spela Guitar Hero, pa lördag ska jag kanske med Pier-Anne till Vallée-Jonction och pa söndag har vi en träff med AFS och jag ska fa aka skridskor för första gangen pa alldeles för länge.

Rosanna

{ torsdag 17 januari 2008 @ 03:13 } · { Alltihop, Québec }
{ } · { Kommentarer (1) }

Jag skrev ut nagra sidor med information, och sen helt plötsligt var jag i färd med att googla fram bilder pa Arnold Schwarzenegger. Hur kom det sig?

En stor portion angest

{ torsdag 17 januari 2008 @ 02:41 } · { Alltihop, Citat, Québec }
{ } · { Kommentarer (1) }

Okej, den där debatten kommer inte alls bli rolig, det känns bara som en plaga. Första gruppen höll sin debatt igar och dom pratade i ynka tolv minuter, men dom hade miljontals argument och var typ fenomenala. I vanliga fall hade det inte varit sa farligt att lämna in en daligt gjord läxa, jag blir förlaten i sana fall. Men när hela klassen tittar pa och man far tunghäfta när man skulle ha kunnat prata och när man är i samma lag som världens mest omotiverade kille. Dessutom drar sig inte min lärare för att kritisera en öppet. SOM jag längtar till fredagkväll.
Justja, sa jag det att vi spelade in en film pa engelskan? Det gjorde vi i alla fall, sista avsnittet av Cocktail Story! Det var bara vansinne när vi spelade in det, jag, Marjorie, Laurence och François, mandag kväll hemma hos Marjorie. Ren improvisation rakt igenom, där vi bland annat fick med hur jag försöker öppna kylskapet pa fel sida. Pa riktigt. Dessutom fick jag den stora äran att spela in en kärleksfull middag full med löjliga komplimanger om ögon och stjärnor och muffins. Jag vet inte vilket jag hatar mest, spela i kärleksscener eller spela Maria som ska föda. Men i vilket fall som helst sa var det sjukt kul, med mig som nan slags blond diva (Louis ville plötsligt ga pa date med mig efter det), Laurence som förklädd nunna med en ”sexy body” och Marjo som lesbisk punkare med vissa humörsvängningar.  

Nej men se vad som hände, jag fastnade med min blogg istället för att leta argument till debatten. JAG ORKAR INTE. Ehh.

Och justja, idag hade vi improvisation pa engelskan. Vansinnigt kul, jag fick spela en bortkommen nykomling som berättar om sin enda vän, WOW och mattävlingar. Nä nuuu, tar jag tag i saker och ting, publicerar och börjar jobba. Men det skulle ju hjälpa om jag förstod hur det ska ga till. Okej, det kommer vara över pa kanske mindre än tio minuter, det kanske blir en flopp men da är det väl inget mer med det.

Jobba da.

I helgen ska jag pa pyjamasparty hos Sayaka fran Japan. Yeah.
Och titta vad jag hittade i Steevens gamla sovrum:

sundin.jpg

Kväll

{ söndag 13 januari 2008 @ 08:21 } · { Alltihop, Québec }
{ } · { Kommentarer (5) }

Var i Vallée-Jonction med Pier-Anne och hennes kille ikväll, hos nan snubbe som jag inte riktigt vet vem det är. Det var i alla fall en massa folk där och vi spelade Guitar hero (ahh, min första gang, och jag ägde Pier-Anne för övrigt) och pratade om Sverige och Beauce och om hur man egentligen uttalar Peter Forsberg. Trevlig kväll, alltid kul att träffa folk helt random sadär. Nan kille där som var typ proffs pa att vifta flaggor. Vad är grejen med det? Vart ligger sporten? Hur blir man intresserad av att lära sig? Coolt var det i alla fall.

Och justja! Innan det vet ni vad, sa deltog jag i en familjeturnering i nan slags hockey utan skridskor. Det var Patrick som organiserade det hela, och eftersom det krävdes tva tjejer eller tva barn i varje lag fragade han om jag ville joina Labbé-laget. Ja, sa jag da. Kul, spela lite för skoj sa där, med familjen, sa mysigt. Och det var skoj vill jag lova, men jag blev lite orolig när vi kom dit. Det var i en ishall för övrigt, bara det höjde ju seriöshets-graden. Sen när vi kom in sag jag pa isen massa seriösa, stora män i riktig hockeyutstyrsel som rusade runt med sina gummi-skor och sag allmänt farliga ut. Eh, familjeturnering? Sen begav jag och Michel oss till omklädningsrummet för att byta om, och när han öppnade dörren fick jag typ mitt livs chock. En massa halvnakna karlar som satt och svettades och angade, och pa det en svett/axe-odör som kunde kallas duga. Ska jag in där? tänkte jag. Nu känner jag mig jättepryd och eländig, men det var sa mycket hockey, sa mycket öl, sa mycket mansomklädningsrum, och jag kände mig helt missplacerad.
Fast sen var spelandet vansinnigt roligt, även fast första perioden gick sisadär för mig. Försök springa pa is med skor och känn hur era lar mar efter det. Det är vansinne. Men jag roade mig vilket fall, särskilt när jag började fa till spelet lite grann. Kände mig ibland liite omotiverad att ga ut pa isen igen när folk började puckla och sla och svära at varann (det värsta var när en snubbe slog sönder sin klubba mot malet för att dom inte gjorde mal), men ingen vagade direkt puckla pa den lilla svensken, sa jag klarade mig bra.  

Alltsa jag satt just och läste Sandras blogg, och jag kunde inte lata bli. För övrigt sa är jag supertrött och har inget vettigt att gör förutom att ga och lägga mig, men det var sa frestande.

Visste du att jag:

( ) Är kär i någon

(x) Cyklat utan händer

( ) Tycker att sommaren borde komma nu

( ) Gått i en storstad halvnaken

(x) Hatat kärlek

(x) Har/haft converse

(x) Känt mig som ett as

(x) Älskar att gunga

(x) Gillar någon så att det gör ont

(x) Är höjdrädd

(x) Gjort mig själv illa (Ja inte med vilja da.)

( ) Är homosexuell

( ) Kysst mig själv i en spegel

(x) Hoppat från ett fönster

(x) Viskat i någons öra

(x) Hamnat på sjukhus (Hamnat och hamnat. Jag var väl inte döende precis.)

(x) Förlorat någon jag älskade

(x) Dödat någon (Super-skämtåsido.)

(x) Bakat sockerkaka

( ) Velat dö

(x) Lyssnat på samma låt en hel natt

( ) Ätit godis istället för att gråta

( ) Skrikit hora/bög till någon

( ) Varit full

( ) Varit hög

(x) Varit ordlös

( ) Är kåt

(x) Hatar värme

(x) Har skrivit på någons arm

(x) Har dissat någon som ringt på min mobil

(x) Har hatat någon som jag egentligen älskar

(x) Har ångrat mig

(x) Varit svartsjuk

( ) Har hostat blod

(x) Hoppat omkring på stan

(X) Tycker om kladdkaka

(x) Har ätit middag med någon jag tycker om

( ) Tror på det övernaturliga

( ) Har hatat mina föräldrar

( ) Ätit jättemycket och sedan spytt

(x) Har hatat min kropp och mitt utseende

(x) Har spelat gitarr

(x) Skrattat åt mig själv

( ) Sjunger i duschen

( ) Skrikit mig hes av panik

( ) Blivit strypt

( ) Har sett någon dö

(x) Har skakat av nervositet

( ) Blivit slagen seriöst

(x) Har skrattat så jag gråtit

(x) Sprungit och gråtit samtidigt (Typ när jag var liten och mamma inte lät mig se pa en film och jag sprang till mitt rum och teater-grät som en annan dramaqueen.)

( ) Fått för mig att jag är homo men kommit på att jag inte är det

(x) Haft solen i ögonen med ett leende

( ) Slängt porslin i väggen

(x) Hatat hela världen

(x) Sjungit till Håkan Hellström med någon jag tycker om

( ) Tycker att pengar är viktigare än något annat

(x) Gillar inte då folk tjatar på mig

( ) Drömmer ofta mardrömmar

(x) Skulle kunna dö för någon

(x) Har ett smeknamn

(x) Somnat på golvet

( ) Blivit kysst av någon som jag aldrig trodde skulle kyssa mig

( ) Hånglat på tunnelbanan/spårvagnen

( ) Åkt buss genom halva Sverige

( ) Kastat mig framför ett fordon

(x) Älskat någon som inte vet om det (Nu kommer det ju till hur man definerar ”älskar”.)

(x) Skrapat upp knäna

(x) Tycker att krig är idiotiskt

(x) Tuggat på ett grässtrå

( ) Varit nära döden

(x) Hållit i en orm

( ) Varit så full att jag inte kunnat gå

( ) Trott att jag varit odödlig

( ) Kastat min telefon i vattnet

( ) Vaknat av att jag gråter

( ) Känt mig som ett får

(x) Haft läppstift

(x) Har gråtit i någons närvaro

(x) Älskar regn

( ) Önskar mig ett liv med en speciell person

( ) Har slagit till någon så att personen tappade andan

(x) Har sprungit en kilometer utan uppehåll

( ) Har en studsmatta hemma

(x) Har sett en film mer än tjugo gånger

( ) Kysser med öppna ögon

(x) Gillar att städa

(x) Har varit lunarnörd

(x) Har gråtit av lycka

( ) Kan över tre språk

( ) Har bra självförtroende

(x) Tror att jorden går under snart

(x) Tror på gud

( ) Är en negativ jävel

(x) Drömt att jag varit död

() Har aldrig druckit öl

(x) Har en fobi

( ) Trivs med min kropp

( ) Har ätit kattmat

(x) Är dålig på att säga nej

( ) Har någon gång känt dödslängtan

( ) Avskyr matte

(x) Tycker om att spela piano

(x) Är en dagdrömmare

( ) Har varit på Hultsfredsfestivalen

( ) Är vegetarian

(x) Har tittat på stjärnorna med en varm känsla i bröstet

(x) Hade gosedjur som liten

( ) Har förlorat en nära vän

(x) Ska flytta så snabbt som möjligt

( ) Knaprar ofta alvedon

(x) Skriver dikter eller andra texter (Inte regelbundet, längre. Men jag skrev som en vansinnig när jag var liten.)

( ) Är emot abort

(x) Borstar aldrig håret (i princip aldrig)

( ) Har/haft tandställning

( ) Faller nästan alltid för fel personer

( ) Tycker om Britneys musik fastän du aldrig erkänner det

( ) Äter godis på skoltoaletterna

(x) Skulle kunna ge vad som helst för någonting/någon just nu

( ) Hatar mjölk

( ) Har haft tungan i någons öra

( ) Har cuttat mig i fingret på ett papper och sagt JÄVLA FITTA!

( ) Har gjort något ytterst pinsamt på fyllan

(x) Vet hur det är att tappa andan av någons skönhet

(x) Ser på family guy

(x) Har gått/ska gå på bal

( ) Tycker att alla som inte kan slåss är veklingar

( ) Har snusat

( ) Har rökt

(x) Verkligen hatar att gå till tandläkaren

(x) Tycker att jesus verkar varit en trevlig prick

(x) Har dansat på scen

( ) Gillar att kasta folk i snön och snömula dom tills dom ber om nåd

(x) Vet hur det är att älska någon som är alltför långt borta

(x) Älskar någons leende

Alltsa i bilen när vi akte hem ikväll tog Pier-Anne upp hur jobbigt det kommer bli när jag aker. Och ja herregud, vad jobbigt det kommer bli när jag aker. Det här är hela mitt liv i ett ar, sen bara far jag och vet inte när jag kommer fa se mina kompisar igen. Det är en sa konstig upplevelse, att vara franskild fran precis ALLT som man visste om tidigare, och liksom starta pa nytt med kompisar och familj och sprak och allt. Och sen säger det poff och sa tar det slut och sa ska jag hem. Vansinne. Jag vill inte aka hem, jag känner san dödlig separationsangest ibland. Men det ska jag inte tänka pa än, snälla nan jag har bara kommit halvvägs. Men jag har trots allt kommit halvvägs. Det är ju vansinne det ocksa. Och dessutom typ pillrar det i magen när jag tänker pa hur det kommer vara att stega ut i ankomsthallen och se sin familj sta där. Och komma in i sitt gamla vardagsrum till sin gamla bla soffa som blir nedsutten jättefort.

vard.jpg

Moonlight sonata

{ lördag 12 januari 2008 @ 02:53 } · { Alltihop, Citat, Musik, Québec }
{ } · { Kommentarer (3) }

Jahaja, da var första skolveckan efter jullovet avklarad. Led förstas lite grann av att försöka vända tillbaka dygnet och vänja hjärna vid att anstränga sig lite mer än när man funderar pa vad man ska äta till frukost nästa morgon, men nu känns det helt okej. Även fast vi skulle ha lämnat in en film idag som vi inte ens har börjat spela in. Och nästa vecka har vi en debatt framför hela klassen i grupper om fyra, och det gäller att prata i fem minuter var om valdet pa TV. Jag vet att jag inte har samma förutsättningar som alla andra, men jag blir sa vansinnigt less när det finns massa bra saker som jag bara vill slänga ur mig men som fastnar mellan hjärnan och munnen. I och för sig är dom andra i min grupp inte sa superseriösa i skolan, sa det kan nog bli kul. Även om det känns en liten gnutta jobbigt ocksa.  

Ahh, sitter för tillfället och lyssnar pa en skiva med Beethoven som jag köpte pa Dollarama med Marie-Pier i helgen. Vilken affär! Köpte tre skivor och ett Pepsi-lypsyl, och det kostade inte ens fem dollar. Ja, det är lite töntigt att det är en affär där allt ska kosta en dollar och sa lägger dom ända pa skatten EFTER det sa det kostar typ 1, 14. Borde man ha rätten att kalla sig Dollarama da? Men det är ju billigt i vilket fall som helst. Nu kommer Manskenssonaten. Det är sa fint sa det bara gör ont. Den ska jag lära mig en vacker dag.
Pa tal om musik! Jag ska troligen delta i nan slags musiktävling i var, och spela ett klassiskt stycke pa gitarr. Jösses vad seriöst det later att säga ”klassiskt stycke”, men sa är det. Och jösses vad seriöst det later att man ska tävla i musik. Vet inte om jag gillar tanken, om det kanske tar bort det roliga i att spela, men kör i vind säger jag.

Alltsa jag mötte en man häromdan, en lärare pa skolan som kom och satte sig med oss pa lunchen. Och sa plötsligt när han sitter där och pratar sa observerar han mig när jag äter min banan, och sa säger han nat i stil med: ”Jahaja, det där var ju en vääldigt bra efterrätt, du kommer vara trött vid tva-tiden!” Gärna kritisera mig för att jag har tagit med mig en FRUKT i min otroligt hälsosamma lunchlada! Och vada efterrätt? Sen när blev en banan en efterrätt? Och sen när jag papekade att kakan som lag pa hans bricka troligen inte var sa mycket nyttigare försökte han typ bortförklara sig. Jag förstod inte riktigt vad han sa, men lika bra var det, för maken till jobbig karl har jag inte varit med om. Dessutom gar han runt i skolan med jogging-dress och visselpipa även fast han inte är gympalärare. Och sa fick jag höra att han brukade cykla i skolan och att hans lektioner är typ militäriska.

Igar kväll upptäckte jag föressten att min granne Carl är ett stort Dream Theater-fan. Varför har han inte sagt nanting fragar jag mig?? Vi satt uppe till ett igar och diggade till Systematic Chaos, vilka sanslöst bra latar det finns pa den skivan. Han har föressten typ pilot-körkort, och han är lika gammal som mig. Sug pa den du, Simon.

Nu beger jag mig, pa aterseende!

flagga1.jpg

”Det är det roliga”

{ söndag 6 januari 2008 @ 07:44 } · { Alltihop, Québec }
{ } · { Kommentarer (2) }

Jaa, äntligen. Min blogg är pa detta här viset: ibland funkar den och ibland gör den inte det. Sa när jag tänker sätta mig ner för att berätta om nyarshelgen kan det hända att jag inte kan öppna sidan, kul-kul. Men nu vet ni vad, nu har jag installerat mig med min nyinköpta Led Zeppelin-skiva (ja, jag har börjat ett nytt liv och köper fran och med nu skivor) och min finröda, varma morgonrock för att författa ihop ett litet inlägg om tiden som har varit.  
(Ah vilken bra musik föressten.)

Det var ju som sagt min födelsedag. Grymt trevlig dag, som började med att jag vaknade. Trots att jag inte var i mitt hus och varken hörde smygande steg i köket eller Ja ma hon leva i trappan sa kände jag mig sa där härligt födelsedags-pillrig när jag gick upp för trappan och visste att presenter väntade under granen. Kom upp och sag att Pierrette och Michel hade gjort kalasfint med ballonger och girlanger i gult och blatt, och jag fick dom galma hederliga pussarna pa kinderna och dom sjöng Bonne fête och jag kände mig nöjd som ett litet barn.
Humöret steg när jag endast fick BRA skit i present, bade fran min svenska och min kanadensiska familj. (Eldens gata, äntligen!) Tog emot nagra väldigt välkomna telefonsamtal och at lunch, sen akte vi iväg för att bowla med hela AFS-gänget, inklusiva värdfamiljer och värdsyskon, plus min egen familj inklusive fruar och pojkvänner. Stört kul, fick mer presenter och som pricken i moset VANN jag i mitt lag. Vad är det? Det händer ju inte. Det är sant som bara inträffar pa ens enda födelsedag om aret.
När partierna var över begav vi oss iväg till Capri, en restaurang i St Joseph (efter att jag hade blivit slängd i luften 17 ganger av Patou och Nico, maken till starka karlar det där). Under middagen fick jag mer presenter (en DVD med 13 avsnitt av Family Guy av Callum, yes vilken lycka!) och jag höll ett tacktal pa svenska. Gianluca, vars födelsedag det var nästa dag, höll ett pa italienska. Jag antar att det var lika givande för alla som var där.
Sen droppade vissa av, och vissa följde med oss hem. Det togs fram bal, ABBA slogs pa och fler presenter öppnades. Fick sana där käcka skedar som man dunkar pa benet och spelar med, ruggigt populära här i all jul- och nyarsmusik, och sa The Simpsons Movie (YES igen) och massa tuffa smycken fran världens alla hörn. Vad kul det är att ha kompisar fran typ Turkiet och Nya Zeeland. Sa otroligt avlägset, och sa otroligt exotiskt. Och vilka roliga presenter man far.
I vilket fall som helst, kvällen flöt pa med karaeoke pa äkta ”beauceront”, mer musik, dans och allmänt runthängande. När det bara vara dom som skulle sova över här kvar sa gick vi ut och promenerade i snön, och när vi kom tillbaka hade det dukats med pepparkakor, lussebullar och diverse andra mumsigheter. När jag och Susanna hade pratat färdigt i sängen var klockan (hör här vad härligt) sex pa morgonen. Efter typ arets trevligaste kväll tänkte jag att hej och ha vad härligt att sova hela dan, men tji fick jag för jag vaknade klockan atta och kunde inte somna om. Det är ju alltid lika angenämt med grav sömnbrist. Men det gjorde inte sa mycket.
När alla hade kommit upp (alla lika hesa och tjockögda) blev det att vi tittade pa The Simpsons, underbart. Mina föräldrar ringde oss, alltid lika kul att höra deras röster. Sen blev dom hämtade och jag spenderade resten av dagen med att göra ingenting för att ladda upp för nyarsfirandet samma kväll.
Började med att vi for iväg för att dinera hos Nathalie och Nicolas, fondue till min stora glädje. Massa folk, massa bebisar, och jag kände mig som att jag var pa en annan planet. Drack en hel kopp kaffe för första gangen i mitt liv, det var stort. Och lite uppiggande tack och lov. Det var i vilket fall som helst mycket trevligt, jag at för mycket (vad är grejen med fondue!?) och sjöng Ja ma han leva till en snubbe som fyllde 2o. Sen kände jag mig jättemogen och som en jättetrogen AFS-missionär när jag diskuterade utbyten med en karl som är gift med Nicos syster. Han var helt intresserad av Sverige, det var typ hans dröm att aka dit. Jösses. Vad finns det att se där undrar man, men sen säger man att ja det är ett fint land.
I alla fall, vid tio-tiden blev jag upphämtad av mina grannar, Rock och Carl, för att fira nyaret pa en skidklubb i grannsamhället. Kom först till Ariane (fick ännu mer presenter, vansinne) och vi dansade oss svettiga pa hennes legendariska dansmatta. Jag kan stolt säga att jag har blivit bättre sen första gangen jag stod och stampade till Milkshake med Kelis. Sen bar det av till skidstationen och i princip hela min bekantskapskrets var där (känns bra att ha en bekanskapskrets överhuvudtaget), och det blev disco (lite lamt till följd av värdelös musik och en tjej som inte kunde sjunga) och prat och allmänt party fram till klockan halv tre. Jag vet inte vad det var för mystiskt Beatles-fan som ville prata med mig hela kvällen, men han ringde tydligen mig i helgen. Haha. Vi har växlat typ följande ord: hej gott nytt ar vet du vilka det här är ja det är Beatles bra svar ja jag är inte helt tappad bakom en vagn. 
Det var i alla fall ett nyarsfirande man skulle kunna kalla duga och lite mer, och efter det blev jag hemskjutsad av Pier-Annes pojkvän och gick slutligen och la mig vid halv fyra-snaret.

Nästa dag var inte firandet slut, onej, för här firar man egentligen mer nyarsdagen än nyarsafton. Eller ja, man firar väl bada för i Beauce gillar man att festa, men den första januari ska man träffa hela släkten. Och den är inte liten kan jag lova er. Eftersom Pierrette var gift med en kille som har gatt bort sa hade vi tre släktträffar att ga pa. Började med les Roys, minst 1oo pers i en lokal i Tring centrum. Det pussades pa kinder (jag pussade minst 2oo kind-par den dan) och det önskades hälsa och välgang hit och dit. Jag kände inte igen en själ, men det är lugnt. At en vansinnigt god fudge och hängde runt lite innan vi for vidare till Pierrette släkthalva. Där hittade jag mina grannar, Rock Annick och Jessie, och jag spelade Super Mario i källaren med alla smabarn typ hela eftermiddan. Tänk att jag aldrig har varit nan stor Mario-spelare, men tänk sa kul det är. At diverse ostmackor och sockerpajer och det hela var en mysig tillställning även fast jag typ somnade i soffan mot slutet.
När vi till slut akte hem fick vi en timme pa oss att speed-vila innan den RIKTIGA festen skulle sätta igang, med Michels sida, les Labbés. Vi for till nan lokal i St Joseph, och det kom typ dömycket folk, kan det vara lagligt att ha en san stor släkt? Jag hängde runt större delen av kvällen med en tjej som troligen är min värdkusin eller vad man ska kalla det, och det var sjukt kul. Eller ja, fran och till, när karaeoken kördes igang. Däremellan höll jag pa att somna av trak och sömnbrist när folk började spela massa kort som jag aldrig lyckades hänga med pa. Lyckligtvis avslutades kvällen med karaeoken, sa det slapp sluta i antiklimax. Det var nyarsvisor som handlade om öl och mat och fest, ett antal var fulla och alla var glada och det dansades, och det spilldes och stor kopp kaffe pa mitt vita linne, jag fick ett vansinnesutbrott men bara ett kortvarigt, och vi sjöng högt och bedrövligt och jag at ostmackor ända in i sluttampen. Michels bror skjutsade till slut hem oss, da ingen av dom med körtkort i familjen var i körbart tillstand, och kvällen rundades av med en bit pepparkaka och ett glas mjölk och jag drog tydligen arets skämt i all trötthet. Fast det var inte ett dugg kul. Jag papekade bara att det är lustigt att Nico inte klarar av kräks när han tillverkar sin egen blodpudding.   

Det var det. Nästa dag klev jag upp tolv för att ta igen en fantastisk nyarshelg präglad av noll sömn. Och tolv är storslaget för mig, da jag i princip aldrig kliver upp efter nio.
Och det senaste som hände värt att berätta om var att jag spenderade tva dagar med Fia, min svenska utbytesvän som bor i Trois-Rivières tva timmar här ifran. Det kändes saaa vansinnigt bra att babbla obehindrat pa svenska, skratta at lustigt tonfall och töntsaker som bara blir roliga pa sitt sprak (”och alla myror och fiskar”) och diskutera allt som är värdelöst i Québec och bättre hemma. I fredags var det som vi akte till Montréal, första gangen jag var där efter min ankomst, och shoppade. Ja, och det var da jag började mitt nya liv som sagt, och köpte tva CD-skivor. Typ inte nödvändigt, och ganska dyrt, men jag blev sa inspirerad och insag att det är moraliskt rätt och dessutom praktiskt när storebrodern flyttar hemifran med hela sin skiv-samling. Köpte som sagt Led Zeppelin, Mothership (nan slags samling) och sa Dream Theaters Systematic Chaos. Ahh. Köpte även pins, supersnyggt med Master of Puppets-omslag och jättemoget med Stewie som svär.
Nästa dag (idag) akte vi slalom i ett backomrade utanför Québec. Vansinnigt härligt, typ supersnö och supertemperatur, och jag fick prata svenska hela dan och det mar man liksom lite bra av.
”C’est le fun!”

Jaha, och nu sitter jag här efter att ha kollat en snutt pa Sagan om Ringen och ätit julklappschoklad, och jag har filosoferat över det här med att julafton är över. Det här är ocksa en san här milstolpe fran vilken allt bara ska vara en lang och härlig nedförsbacke fram till avresan. Jag vet inte om jag gillar det här med alla förutsedda perioder som man ska ga igenom, men det kanske är sant. Det är sant att saker känns mindre vimsiga och mer som mitt riktiga liv och det är sant att skolan känns mindre krävande (även fast jag verkligen INTE längtar dit för tillfället, efter ett välbehövt och alldeles för kort jullov) och det är sant att franskan flyter pa utan nagra större problem.
Nu när jag sitter här och massa människor har försökt na mig och jag har planer för sista lediga dagen innan skolan och jag har världens mest välbehöva sovmorgon imorgon (gärna man sover istället för att prata när man är med sin enda svenska kompis pa den här kontinenten) sa känns det sa bra, men det är klart att tanken pa att komma hem passerar lite da och da genom huvet. Ja i vilket fall som helst. Nu ska jag inte hänga upp mig pa nat som bekymrade mig mer för ett litet tag sen, för nu är jag bara glad för att jag kan ga upp och äta frukost till Family Guy imorgon bitti.

yoisch.jpg