Alltsa nu var det sa längesen att jag inte vill börja räkna veckorna, men här kommer en liten uppdatering fran senaste tiden:
Förrförra helgen var jag alltsa i St Georges och firade Kurts födelsedag den 15:e december, en helkväll med restaurang-besök, där jag drack tarta genom sugrör, och biljardspel och allmänt hängande hos Callum. Skulle ha stannat där om det inte hade varit för den arma snöstormen som slog till och sag till att sista veckan i skolan bara blev tre dagar lang. Mördarprov i franskan dock, argumenterande text om invandring. Det, och ett vansinnigt antal läxor som jag givetvis hade skjutit upp att göra och som skulle lämnas in allihop pa samma gang. Härlig avslutning pa första halvan av skolaret här torsdag eftermiddag, da vi hade julparty pa skolan med hockeymatch, julshow (jag dansande till Candyman med kort, röd vippkjol, verkligen min stil och sa där) och ett tre timmar langt, svettigt disco i cafeterian.
MYCKET lättad, och mycket skönt var det att spatsera ut fran skolan mellan raderna av lärare som vinkade av en och veta att tva veckors lov väntade en. Helgen efter bar det ännu än gang av till St Georges, den här gangen för att ga pa nan fest som en del av AFS:gänget skulle pa. Kom tillbaka till Callum halv tre och hölls vaken till fem-tiden av en viss överförfriskad person som verkligen inte slutade prata. (Och som inte var nadigt underhallande heller.)
”What have you been doing tonight?”
”Eh .. C’est banane!”
Sov i vardagsrummet sa jag vaknade vid sju-tiden av solen som sken in, och mer sömn än sa blev det inte. Pa dan akte vi iväg och handlade julklappar (kul att jag inte hade köpt en enda) och jag testade en 3D-berg -och dalbana och en massagestol, och Kurt skrapade en lott utan poäng. Sen for jag och Callum hem till honom och pa ungefär nolltid somnade vi i TV-soffan framför The Simpsons och Family Guy. (Ah, TV-kanaler pa engelska, vad underbart!) OCH HÄR KOMMER DET BÄSTA! När vi hade immundigat (yes, Elin) krabba och fondue kom Kurt, och vi sag Die Hard 3 och NAPOLEON DYNAMITE! Vilken film. Jag kan inte sluta älska den. Vi glodde pa allt extra-material och hela filmen igen med kommentarer (jag i alla fall, Callum snarkade högljutt vid det laget) och när jag till slut gick och la mig var klockan fyra.
Vaknade efter atta nan gang, härliga tider, och jag, Callum och hans störtsköna värdpappa akte iväg och akte slalom.
Grymt trevlig helg, och det kändes inte direkt sämre när det följdes av ett samtal till Sandra och ett samtal fran familjen, riktiga lussebullar med riktig saffran och en fantastisk första julafton utanför Sveriges gränser.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Sitter för tillfället och lyssnar pa min julklapp, en live-CD med Toto, iförd en annan julklapp, en störigt varm morgonrock. Michel gick nyss och la sig och julafton är, efter att ha avrundats med en sista portion paj, officiellt över.
Dagen började med att jag vaknade efter klokan tio (kvart i elva) för första gangen här i Québec, troligen till följd av en ruggig sömnbrist. När jag till slut gjorde det var det p.g.a. julmusiken fran radion som var uppskruvad pa högsta volym. När jag hade kommit upp och insupt julstämningen i nagra sömniga andetag tog vi bilen till Pierrettes föräldrar där alla hennes syskon samlades och at mackor och choklad. Och vet ni vad! För alla er som har sett den kanadensiska filmen Crazy, sa äter Zack vitt bröd med nat äggigt i, och jag har alltid tyckt att det ser sa lustigt ut när han tar han brakdels toast och bara stoppar den i munnen. Som om allt som mackan bestod av bara pressades ihop till ingenting. (Sa gar det med vitt bröd.) Och exakt sana mackor hade dom, och det var precis sadär som om den inte bestod av nanting. Men gott var det, och jag at för mycket, igen.
Klockan tjugo i tva var Michel helsnurrig pa gin, men det var bara roligt och han underhöll hela sällskapet när han sjöng nan vansinnig visa om rom och dansade en ostabil dans. Det var inte en barnlek för Pierrette att fa honom därifran, men tillslut akte vi hem igen, för att börja ordna inför nästa maltid med hela familjen, barn och fruar och foster och pojkvänner. Nathalie kom och tog med sitt en karaeoke-skiva med massa Beauce-truddelutter som vi skralade till ett tag. Kul att se världens sämsta franska accent i skrift. Och fageldansen har dom gett en text, och den handlar om kanada-gäss. Sa fyndigt.
Slutligen at vi middag, Pierrette hade druckit lite vin och höll ett jättenostalgiskt tal om familjen och gavor i livet och kärlek och barn. Det utbringades skalar och det utbyttes kramar och till slut gick vi över till den viktigaste punkten pa julaftons-schemat: julklappsutdelningen!
Vi satte igang med en galen lek där man ska öppna en julklappt med tumvantar, och paniken som utbröt dom sista sekunderna när vantarna flyttade fran person till person var det galnaste jag nansin har sett. Papper och människor flög at alla höll och efterat sag vardagsrummet ut som ett bombnedslag med presenten pa golvet i mitten; ett par strumpor och Lindor-choklad. Och gissa vem som fick den? Jo jag! Även fast jag inte hade rört vantarna. Det var bara det att vinnaren, Nico, inte äter choklad. Himla galning, men kul för mig.
Sedan följde en julklappsutdelning präglad av kind-pussar (som dom pussar pa kinderna här alltsa, och som det tar tid att vänja sig vid det) och diverse tarar fran ett berusat hörn av salongen, och jag fick leka jultomte och dela ut allting. Ah, kändes bra, men jag kan inte lata bli att känna att det är pappas roll och inte min.
Fick en hel hög med massa bra saker, tar mig inte för att skriva en lista, men det var bra skit i alla fall. (SUPERmycket choklad, kommer troligen inte lösa problemet med mina vita jeans som jag inte längre far pa mig.) Gav ett par mini-träskor till Johanna och Patrick och deras kommande dotter, Kosta Boda-glas till Pierrette och Michel och Natou och Nico och en annan glas-grej till Steeven och Claudia. Och justja, pa slutet lekte alla en slags arga-leken, och jag vann över Nico. Stolt som en tupp tog jag emot mitt tredje par strumpor för kvällen.
Folk begav sig av hemat och jag och Michel hamnade framför en film med en tjock man som jag inte har sett sen 9o-talet. Vet inte vad han heter, men stackarns karriär maste vara över för längesen.
Har i alla fall haft en underbar julafton (eller ja, juldag) och min värdfamilj är ju världens gosigaste.
Glömde säga att vi gick pa midnattsmässan igar, och O helga natt fick mig nästan att börja grata. Det var för fint, det borde inte vara lagligt. Nu börjar det bli svettigt att halla upp ögonlocken, sa här avrundar jag med ett citat fran Michel. (Ännu en gang denna man.)
”Att förlora strömmen alltsa .. Det är sa drygt att titta pa TV med tända ljus!”
