Le fabuleux destin

Det snöar sa mycket att jag är ledig fran skolan. YES. Som jag har väntat pa den här dagen. Sa nu sitter jag här och lyssnar pa Apocalyptica och mar gott efter en bull-lunch.

Det har varit mycket den här veckan vill jag lova. Mandag, vanlig skola och cheerleading, och efter det ett möte inför nan grej som jag ska pa nu i veckan. ”Relais de jeunesse”. Det är typ ett 24-timmarsläger där man bara pratar. Jag vet inte om vad, men pa mötet pratade dom att grata, ha problem och att man inte behöver säga mer än vad man vill. Shit, vi far se vad som händer. Vi är i alla fall elva stycken, och dom verkar som trevliga typer. Det var François som tog med mig, och öppen för äventyr som jag är hängde jag pa även fast jag inte hade nan aning om vad det skulle innebära. Jag längtar i alla fall.
Och sen vet ni vad! I torsdags var jag pa en konsert med klassisk musik i kyrkan i St Georges. Ah vad underbart, jag insag inte förrän da hur mycket jag har saknat det. En fiol, en cello och ett piano. Beethoven och Schubert och allt vad det var, och det var sadär fint att det gjorde lite ont och jag blev tvungen att ta stora andetag. Jag saknar verkligen att spela cello har jag insett. Jag kanske ska fa spela i skolan (sa jag det?) om musikläraren kan fa ledningen att hyra en i typ tre manader. Ahh, det skulle vara grejer det.
Och justja, i skolan den dan skrev jag klart min argumenterande text, och min lärare var jättenöjd. Jag hade skrivit 46o ord, duktigt-duktigt (men jag hatar att räkna ord, hur drygt är inte det??), och hon sa att jag hade blivit jättebra pa franska. Det kändes BRA, även fast jag inte hade klarat det utan hjälp. Men, som jag sa till min moder häromdan, ibland blir jag liksom förvanad när jag märker vad jag kan göra. T ex., pa det där mötet i mandags kunde jag liksom sitta och prata om min relation med min familj, och dessutom, utan att tänka pa det, sa förstod jag nästan allt som sas. Och pa tal om det, sa maste jag bara ta med det här.

”jag tänker på det där talet du höll på svenskan innan du åkte.. Minns du hur det kändes? och nu är du bara.. Där!! å pratar franska, har julfester med afsarna och bara… lämnar in franskauppgifter.”

Ja, nu är jag bara här.

I fredags i alla fall akte jag hem till Ariane efter skolan. Tillsammans med nagra andra tjejer fran skolan, bland annat Pier-Anne, käkade vi pizza pa en restaurang i närheten och det diskuterades spöken och alla blev helt illa till mods. Sen kom Arianes och Pier-Annes pojkvänner och vi kollade pa nan galen film med Robin Williams. Och sa denna dubbning! Jag blir tokig. Hur klarar dom av det? Själv förknippar jag det med när man var barn och inte märkte hur fult det sag ut när munnarna rörde sig helt fel. Men jag kanske vänjer mig jag ocksa en vacker dag. Jag at i alla fall för mycket chips som vanligt. Sen hoppade vi runt pa en san där dansplatta, vad det nu kallas, till diverse galna remixer. Jag var förfärligt dalig, men det var kul i vilket fall som helst. Efter en grymt trevligt kväll, när chipsen var slut och alla svettades som galningar av den alldeles för uppvärmda källaren skjutsades jag hem i snöovädret, och vid hemkomsten at jag upp nästan all min svenska kola och slog in julklappar till klockan tva.

Lördag. Jag försökte ännu en gang baka lussebullar, men det är nat pa den saffran man köper här, för det smakar verkligen bara bulldeg. Men det gör inget, det är gott ända. Och sen blev jag jätteinspirerad och bakade EKSTA KLADDKAKA! Hör pa den du Nora! Jag visste inte om det skulle bli bra dock, med konstiga matt och med konstiga ingridienser, men när Michel kom hem och sag hur jag kämpade i köket var han lika uppmuntrande som vanligt.
”On essaie, test one, test two, test three, c’est pas grave!”
Han är rolig han.
Sen kokade jag blandad pasta till middag och pa kvällen sag vi pa en film med Leonardo DiCaprio i sina unga ar.Nä alltsa det här inlägget har tagit typ tre timmar att skriva och nu är jag vansinnigt less pa att sitta vid datorn. Men igar var det i alla fall julfest med AFS, grymt kul. Vi käkade massa exotisk mat fran världens alla hörn (jag med mina konstiga lussebullar) och jag at för mycket som vanligt. Sen lekte vi en lek som tog evigheter att avsluta, den där där man ska skicka stötar och plocka upp en handduk. Sen spelades det upp diverse musikstycken, själv spelade jag upp en ofullständig lat pa piano. Men för att kompensera för den tarvliga musik-prestationen kom jag tvaa i limbo-tävlingen som hölls senare. Dagen avrundades med julklappsutdelning (jag fick: filt, väska, spargris, snögubbe, tval) och nat slags discoaktigt med macarena utan macarena och AFS-maskoten som visade sina bästa moves.Nej nu maste jag lägga ner vet ni vad, men vi hörs!