Jahaja gubbar, da var jag sjutton ar fyllda!
Firade med att öppna kortet fran familjen som hängde runt i granen, det var trevligt.
Imorrn blir det party vet ni vad, hela St Georges-gänget kommer och bowlar här i St Joseph, sen blir det middag (35 pers slutade siffran pa, snälla nan) och slutligen kommer alla hit och äter pepparkakor, dricker bal och lyssnar pa ABBA.
Igar läste jag i tva bloggar att folk hade sökt pa sig själv pa google. Sa jag gjorde desamma. Det var inte sa jätteintressant, jag hade sett allt redan, men tanken är lite cool att vem som helst kan söka pa mitt namn och hitta värsta grejerna.
Var i ett pulkparadis häromdan, vilken grej! Det var som ett helt slalomomrade, fast allt gjordes pa gummiringar. Liftarna var gummiringar som man hoppade i lite snitsigt, och sen störtade man ner i snuskiga hastigheter nerför diverse snorbranta backar. Troligen livsfarligt, men ahh sa kul det var! Var där med Pierrette, Michel och vara grannar (Pierrettes brors familj.)
Och igar tog döttarna (mina värdkusiner om man ser det sa) med mig till Québec och ett shoppingcenter med ett inbyggt tivoli. JAG AKTE BERG- OCH DALBANA. Inte för att den var stor eller nat, men jag har typ aldrig gjort det. Och sen köpte jag svarta converse och en Led Zeppelin-tröja. Fantastisk dag helt enkelt.
Och nu var nyss Pier-Anne här och vi kollade pa American Pie 2, stört omogen film men det var kul ända. Fick en försenad julklapp, och sa fick jag alla mina julkort! Alltsa Klara Klucks Klan, ni har överträffat er själva! Det var jättefint, jag blev alldeles rörd. Och farmor ocksa, tack sa jättemycket, och mormor och morfar om det skulle vara sa att ni ser det här.
Justja, det tänkte jag pa häromdan. Vilka är det som ser det här? Vanligtvis har jag typ 7o läsare, men hur jag än räknar kan jag inte fatta vilka dessa människor är. Det skulle vara intressant om alla bara skrev nan liten struntsak bara för att jag ska fa se vilka det är. I vilket fall som helst, vi hörs.
Alltsa nu var det sa längesen att jag inte vill börja räkna veckorna, men här kommer en liten uppdatering fran senaste tiden:
Förrförra helgen var jag alltsa i St Georges och firade Kurts födelsedag den 15:e december, en helkväll med restaurang-besök, där jag drack tarta genom sugrör, och biljardspel och allmänt hängande hos Callum. Skulle ha stannat där om det inte hade varit för den arma snöstormen som slog till och sag till att sista veckan i skolan bara blev tre dagar lang. Mördarprov i franskan dock, argumenterande text om invandring. Det, och ett vansinnigt antal läxor som jag givetvis hade skjutit upp att göra och som skulle lämnas in allihop pa samma gang. Härlig avslutning pa första halvan av skolaret här torsdag eftermiddag, da vi hade julparty pa skolan med hockeymatch, julshow (jag dansande till Candyman med kort, röd vippkjol, verkligen min stil och sa där) och ett tre timmar langt, svettigt disco i cafeterian.
MYCKET lättad, och mycket skönt var det att spatsera ut fran skolan mellan raderna av lärare som vinkade av en och veta att tva veckors lov väntade en. Helgen efter bar det ännu än gang av till St Georges, den här gangen för att ga pa nan fest som en del av AFS:gänget skulle pa. Kom tillbaka till Callum halv tre och hölls vaken till fem-tiden av en viss överförfriskad person som verkligen inte slutade prata. (Och som inte var nadigt underhallande heller.)
”What have you been doing tonight?”
”Eh .. C’est banane!”
Sov i vardagsrummet sa jag vaknade vid sju-tiden av solen som sken in, och mer sömn än sa blev det inte. Pa dan akte vi iväg och handlade julklappar (kul att jag inte hade köpt en enda) och jag testade en 3D-berg -och dalbana och en massagestol, och Kurt skrapade en lott utan poäng. Sen for jag och Callum hem till honom och pa ungefär nolltid somnade vi i TV-soffan framför The Simpsons och Family Guy. (Ah, TV-kanaler pa engelska, vad underbart!) OCH HÄR KOMMER DET BÄSTA! När vi hade immundigat (yes, Elin) krabba och fondue kom Kurt, och vi sag Die Hard 3 och NAPOLEON DYNAMITE! Vilken film. Jag kan inte sluta älska den. Vi glodde pa allt extra-material och hela filmen igen med kommentarer (jag i alla fall, Callum snarkade högljutt vid det laget) och när jag till slut gick och la mig var klockan fyra.
Vaknade efter atta nan gang, härliga tider, och jag, Callum och hans störtsköna värdpappa akte iväg och akte slalom.
Grymt trevlig helg, och det kändes inte direkt sämre när det följdes av ett samtal till Sandra och ett samtal fran familjen, riktiga lussebullar med riktig saffran och en fantastisk första julafton utanför Sveriges gränser.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Sitter för tillfället och lyssnar pa min julklapp, en live-CD med Toto, iförd en annan julklapp, en störigt varm morgonrock. Michel gick nyss och la sig och julafton är, efter att ha avrundats med en sista portion paj, officiellt över.
Dagen började med att jag vaknade efter klokan tio (kvart i elva) för första gangen här i Québec, troligen till följd av en ruggig sömnbrist. När jag till slut gjorde det var det p.g.a. julmusiken fran radion som var uppskruvad pa högsta volym. När jag hade kommit upp och insupt julstämningen i nagra sömniga andetag tog vi bilen till Pierrettes föräldrar där alla hennes syskon samlades och at mackor och choklad. Och vet ni vad! För alla er som har sett den kanadensiska filmen Crazy, sa äter Zack vitt bröd med nat äggigt i, och jag har alltid tyckt att det ser sa lustigt ut när han tar han brakdels toast och bara stoppar den i munnen. Som om allt som mackan bestod av bara pressades ihop till ingenting. (Sa gar det med vitt bröd.) Och exakt sana mackor hade dom, och det var precis sadär som om den inte bestod av nanting. Men gott var det, och jag at för mycket, igen.
Klockan tjugo i tva var Michel helsnurrig pa gin, men det var bara roligt och han underhöll hela sällskapet när han sjöng nan vansinnig visa om rom och dansade en ostabil dans. Det var inte en barnlek för Pierrette att fa honom därifran, men tillslut akte vi hem igen, för att börja ordna inför nästa maltid med hela familjen, barn och fruar och foster och pojkvänner. Nathalie kom och tog med sitt en karaeoke-skiva med massa Beauce-truddelutter som vi skralade till ett tag. Kul att se världens sämsta franska accent i skrift. Och fageldansen har dom gett en text, och den handlar om kanada-gäss. Sa fyndigt.
Slutligen at vi middag, Pierrette hade druckit lite vin och höll ett jättenostalgiskt tal om familjen och gavor i livet och kärlek och barn. Det utbringades skalar och det utbyttes kramar och till slut gick vi över till den viktigaste punkten pa julaftons-schemat: julklappsutdelningen!
Vi satte igang med en galen lek där man ska öppna en julklappt med tumvantar, och paniken som utbröt dom sista sekunderna när vantarna flyttade fran person till person var det galnaste jag nansin har sett. Papper och människor flög at alla höll och efterat sag vardagsrummet ut som ett bombnedslag med presenten pa golvet i mitten; ett par strumpor och Lindor-choklad. Och gissa vem som fick den? Jo jag! Även fast jag inte hade rört vantarna. Det var bara det att vinnaren, Nico, inte äter choklad. Himla galning, men kul för mig.
Sedan följde en julklappsutdelning präglad av kind-pussar (som dom pussar pa kinderna här alltsa, och som det tar tid att vänja sig vid det) och diverse tarar fran ett berusat hörn av salongen, och jag fick leka jultomte och dela ut allting. Ah, kändes bra, men jag kan inte lata bli att känna att det är pappas roll och inte min.
Fick en hel hög med massa bra saker, tar mig inte för att skriva en lista, men det var bra skit i alla fall. (SUPERmycket choklad, kommer troligen inte lösa problemet med mina vita jeans som jag inte längre far pa mig.) Gav ett par mini-träskor till Johanna och Patrick och deras kommande dotter, Kosta Boda-glas till Pierrette och Michel och Natou och Nico och en annan glas-grej till Steeven och Claudia. Och justja, pa slutet lekte alla en slags arga-leken, och jag vann över Nico. Stolt som en tupp tog jag emot mitt tredje par strumpor för kvällen.
Folk begav sig av hemat och jag och Michel hamnade framför en film med en tjock man som jag inte har sett sen 9o-talet. Vet inte vad han heter, men stackarns karriär maste vara över för längesen.
Har i alla fall haft en underbar julafton (eller ja, juldag) och min värdfamilj är ju världens gosigaste.
Glömde säga att vi gick pa midnattsmässan igar, och O helga natt fick mig nästan att börja grata. Det var för fint, det borde inte vara lagligt. Nu börjar det bli svettigt att halla upp ögonlocken, sa här avrundar jag med ett citat fran Michel. (Ännu en gang denna man.)
”Att förlora strömmen alltsa .. Det är sa drygt att titta pa TV med tända ljus!”
Michels lilla citat betyder ”Man försöker, test one, test two, test three, det gör inget!”.
Nico kom just med nat som typ är hemmagjord blodpudding. Det ser lite läskigt ut, men jag gillar ju i alla fall blodpudding i Sverige sa jag kan ju ge det ett försök. Men jag tal verkligen inte att tänka pa att han har tagit blod fran en gris och bara… uhh. Dom behövde ju inte förklara för mig hur man gör det.
Helgen.
Cheerleading-tävling! Ahh, sa vansinnigt kul det var alltsa. Var inte ett dugg nervös pa hela dan, förutam precis när jag vaknade och inte alls kunde somna om. En frisör som jobbar med Pierrette tog sig tid och försökte göra en slickad och härlig hästsvans (poängavdrag för massa löst har som hänger och slänger, ajabaja) men han klagade pa att mitt har var för halt, sa da kom Pierrette och tog i med hardhandskarna med krämer och geléer och sprayer och gummisnoddar. Och OJ, vilket litet huvud jag fick, och vilka stora öron! (”Det är för att jag ska höra dig bättre!”) Sen bar det av. Typisk Bring it on-bitchattityd när vi kom dit, alla lag kollade snett pa varandras frisyrer och gympaskor och uppvärmningsrörelser, och vi fick dessutom värma upp med tre lag som gar nat sportprogram och tränar varje dag och är proffs. Men vi körde i vind med vara Panthères, och slutligen gick allt ganska bra, även fast en tjej hade druckit kaffe och RedBull i mängder och skakade som ett asplöv när hon blev lyft. Mitt stunt-lag missade ett litet uppkast, men volteigen (Pier-Anne för övrigt) flög i alla fall lite grann. Och jag hade sa kul hela tiden, ibland ville jag bara skratta. (Lite ocksa för att jag kände mig sa där falskt dunder-hurtig som man ska känna sig när man cheerleadar.)
Det var föressten galet innan. Vi fick ga igenom en säkerhetsinspektion, för det finns massa regler om piercingar och sant för att minska skadorna, och jag kände mig som en fange i ett fängelse. Lyfta pa armarna, visa naveln, visa fingrarna, räcka ut tungan, inspektatör som fingrar i ens har för att leta harnalar, och sen sta pa en lang, superrak linje och se oskyldig ut när dom pekar ut vilka som bär skor som inte är tillatna. Det var lite pressat.
I vilket fall som helst. Marie-Pier kom pa kvällen (var ensam hemma da Pierrette och Michel partade med Michels chef), och jag bakade ännu en kladdkaka, och vi kollade pa Sonata Arctica och sjöng jätteförfärligt framför datorn och kollade pa nan störd video med Jim Carrey som jag skrattade mig fördärvad at. (Alltsa kan nan lära mig hur man länkar till en film i bloggen?)
Jag gar raskt vidare till söndan. Vilken underbar dag! Större delen av AFS-gänget träffades och akte slalom hela dan, svinkallt men soligt, och jag kände mig som kungen i djungeln pa mina hyrda skidor, iförd Michels täckisar och mina nyköpta brillor.
Men vad är det med att äta chips! Sluta ta med chips som lunch! Chips är inte mat! Chips är snacks! Chips är softa-framför-TV:n-föda! Man mar daligt av att äta för mycket chips! Sluta ät chips! Jag äter för mycket chips!
I alla fall, det börjar närma sig middagstid, en främling (puh, inte längre) entrar salongen och jag känner att jag har skrivit nog för ikväll, men jag aterkommer vet ni vad.
(Ah, jag och Pierrette ska klä varan julgran ikväll.)
Goder afton!
Min present som jag fick förra helgen pa AFS:s julfest. Han ser sa nöjd ut.
Det snöar sa mycket att jag är ledig fran skolan. YES. Som jag har väntat pa den här dagen. Sa nu sitter jag här och lyssnar pa Apocalyptica och mar gott efter en bull-lunch.
Det har varit mycket den här veckan vill jag lova. Mandag, vanlig skola och cheerleading, och efter det ett möte inför nan grej som jag ska pa nu i veckan. ”Relais de jeunesse”. Det är typ ett 24-timmarsläger där man bara pratar. Jag vet inte om vad, men pa mötet pratade dom att grata, ha problem och att man inte behöver säga mer än vad man vill. Shit, vi far se vad som händer. Vi är i alla fall elva stycken, och dom verkar som trevliga typer. Det var François som tog med mig, och öppen för äventyr som jag är hängde jag pa även fast jag inte hade nan aning om vad det skulle innebära. Jag längtar i alla fall.
Och sen vet ni vad! I torsdags var jag pa en konsert med klassisk musik i kyrkan i St Georges. Ah vad underbart, jag insag inte förrän da hur mycket jag har saknat det. En fiol, en cello och ett piano. Beethoven och Schubert och allt vad det var, och det var sadär fint att det gjorde lite ont och jag blev tvungen att ta stora andetag. Jag saknar verkligen att spela cello har jag insett. Jag kanske ska fa spela i skolan (sa jag det?) om musikläraren kan fa ledningen att hyra en i typ tre manader. Ahh, det skulle vara grejer det.
Och justja, i skolan den dan skrev jag klart min argumenterande text, och min lärare var jättenöjd. Jag hade skrivit 46o ord, duktigt-duktigt (men jag hatar att räkna ord, hur drygt är inte det??), och hon sa att jag hade blivit jättebra pa franska. Det kändes BRA, även fast jag inte hade klarat det utan hjälp. Men, som jag sa till min moder häromdan, ibland blir jag liksom förvanad när jag märker vad jag kan göra. T ex., pa det där mötet i mandags kunde jag liksom sitta och prata om min relation med min familj, och dessutom, utan att tänka pa det, sa förstod jag nästan allt som sas. Och pa tal om det, sa maste jag bara ta med det här.
”jag tänker på det där talet du höll på svenskan innan du åkte.. Minns du hur det kändes? och nu är du bara.. Där!! å pratar franska, har julfester med afsarna och bara… lämnar in franskauppgifter.”
Ja, nu är jag bara här.
I fredags i alla fall akte jag hem till Ariane efter skolan. Tillsammans med nagra andra tjejer fran skolan, bland annat Pier-Anne, käkade vi pizza pa en restaurang i närheten och det diskuterades spöken och alla blev helt illa till mods. Sen kom Arianes och Pier-Annes pojkvänner och vi kollade pa nan galen film med Robin Williams. Och sa denna dubbning! Jag blir tokig. Hur klarar dom av det? Själv förknippar jag det med när man var barn och inte märkte hur fult det sag ut när munnarna rörde sig helt fel. Men jag kanske vänjer mig jag ocksa en vacker dag. Jag at i alla fall för mycket chips som vanligt. Sen hoppade vi runt pa en san där dansplatta, vad det nu kallas, till diverse galna remixer. Jag var förfärligt dalig, men det var kul i vilket fall som helst. Efter en grymt trevligt kväll, när chipsen var slut och alla svettades som galningar av den alldeles för uppvärmda källaren skjutsades jag hem i snöovädret, och vid hemkomsten at jag upp nästan all min svenska kola och slog in julklappar till klockan tva.
Lördag. Jag försökte ännu en gang baka lussebullar, men det är nat pa den saffran man köper här, för det smakar verkligen bara bulldeg. Men det gör inget, det är gott ända. Och sen blev jag jätteinspirerad och bakade EKSTA KLADDKAKA! Hör pa den du Nora! Jag visste inte om det skulle bli bra dock, med konstiga matt och med konstiga ingridienser, men när Michel kom hem och sag hur jag kämpade i köket var han lika uppmuntrande som vanligt.
”On essaie, test one, test two, test three, c’est pas grave!”
Han är rolig han.
Sen kokade jag blandad pasta till middag och pa kvällen sag vi pa en film med Leonardo DiCaprio i sina unga ar.Nä alltsa det här inlägget har tagit typ tre timmar att skriva och nu är jag vansinnigt less pa att sitta vid datorn. Men igar var det i alla fall julfest med AFS, grymt kul. Vi käkade massa exotisk mat fran världens alla hörn (jag med mina konstiga lussebullar) och jag at för mycket som vanligt. Sen lekte vi en lek som tog evigheter att avsluta, den där där man ska skicka stötar och plocka upp en handduk. Sen spelades det upp diverse musikstycken, själv spelade jag upp en ofullständig lat pa piano. Men för att kompensera för den tarvliga musik-prestationen kom jag tvaa i limbo-tävlingen som hölls senare. Dagen avrundades med julklappsutdelning (jag fick: filt, väska, spargris, snögubbe, tval) och nat slags discoaktigt med macarena utan macarena och AFS-maskoten som visade sina bästa moves.Nej nu maste jag lägga ner vet ni vad, men vi hörs!
Nämen vad hände? Här satte jag mig och skulle skriva ett mastodontinlägg om veckan som var, och sa fastnade jag framför Youtube och Apocalyptica. Men jag kan väl bjuda pa ett citat innan jag maste dra mig iväg för att julparta (JA, det är ett verb) med AFS-gänget.
”Bonjour, je m’appelle Karin.”
”Oh! Uh, uh… Jag är en banan!”
