Igar var en konstig dag. Efter att ha chattat med Sverige hela morgonen fick jag en vansinnig hemlängtan, och det släppte inte i ett hujj vill jag lova.
Men! jag provade pa nagra svenska recept här hemma (äntligen), framför allt för att jag ville öva mig pa att göra lussebullar innan AFS:s julfest nästa vecka, och det hjälper verkligen att laga mat när man känner sig moloken. Jag har alltid sagt att jag hatar att laga mat och baka och greja, men det är kul ju. Även fast det inte alls funkade.
Eländet började med torrjästen. Eller egentligen kanske inte det var nat elände, men jag blev lite rädd när dom sma kornen svällde som sana där skämtlarvar man lägger i vattenglas. Och sa tänkte jag pa Christina fran Duvemala när den där lilla ungen äter massa gröt och dör. Det är väl antagligen normalt, det var bara första gangen jag använde det. Och sa hade jag inte lite problem med att översätta alla deciliter till koppar och skedar och kaffeskedar och allt vad det var.
OCH SEN vet jag inte om det var nat himla fel pa min saffran, men det blev inte gult. Det blev inte gult, och det smakade ingenting. Vad snopet liksom. Där stod jag med en jättedeg som hade en mystisk konsistens och smakade .. deg. När plötsligt en snilleblixt slog mig och jag gjorde kanelbullar av alltihop. Som blev delikata, även fast det smakade lite fel.
Sen, eftersom det visade sig att ingen kunde komma till mig eftersom alla bara kör bil, jobbar och är med sina pojkvänner, sa satte jag mig i soffan och lyssnade pa musik och tänkte pa hemma. Jag tänker mer pa hemma än vad jag vill, men jag tror att det är för att det börjar närma sig jul. När man har gjort pa samma sätt i sexton ar är det jobbigt när det är annorlunda. Inga lussebullar, inga svenska julsanger, julreklamer pa TV men allt pa franska. Det blir sa konstigt. Även fast Kick sa sa bra igar att jag kommer uppleva massa jular i Sverige men troligen bara en i Kanada sa kan jag inte lata bli att tycka det är jobbigt.
Men, igar i alla fall, sa räddade köket mig igen. Jag hade nämligen lovat att fixa middan, och det blev Flygande Jakob. Passande, eftersom att jag aldrig har gjort det förut. Men jag kände mig i alla fall jättehej- och håig där jag flängde runt och rörde i flera saker samtidigt, och dessutom blev det lite Nakna Kocken över det hela eftersom matten inte är desamma. Hällde lite här, hackade lite där, gissade och provsmakade. Aahh. Dessutom blev det en dundersuccé. Vi at som vansinniga, och det smakade precis som hemma. Jag kände mig lyckad.
Kollade pa Rocky pa kvällen, första gangen. Han är inte snygg, Sylvester Stalone, inte. Och sen vet ni vad, gick E.T. pa TV. Vad bra den är den filmen, det hade jag glömt. (Även fast vi fick ett till exempel pa fult översatta filmrepliker. ”E.T. téléphone maison!”) Jag minns när jag sag den när jag var liten och grät tills jag nästan sprack. Fast i slutet grät jag mest för att jag ville vinna över Nora och grata mer än henne. Jag vann.
Och idag gott folk, är en historisk dag, da jag körde skoter för första gangen! Tänk att jag aldrig har gjort det. Och jag har insett att jag har lite fartdare i mig, även fast jag brukar vara ganska skrajsen när det kommer till sant. Och det snöade ute och allt var underbart, och sen at jag min svenska kola och julpysslade. Mmh..
Pa tal om godis. Min lakrits hade jag sparat sa fint pa, men häromkvällen gick nästan allt at till att halla energin uppe när jag var i färd med att göra matteläxan klockan elva pa kvällen. Allt gar med lite socker och lite Toto.
Ikväll kommer Patrick och Johanna och käkar middag här, och dom ska fa smaka pa min Underbara Jakob. Sen ska Johanna (som är lärare, passande nog) hjälpa mig med en omöjlig franskauppgift. Argumenterande text. Det later bara saaa seriöst och komplicerat, och jag vill bara sova när jag tänker pa att vi ska spendera hela veckans franskalektioner med att skriva den där arma texten. Vem orkar ens läsa igenom sexton sidor pa franska som handlar om föräldrar som dominerar i skolan?
Nu ska jag vandra vidare, hade bra allihop.
Gokväll!
