.. you will grow fat.”
Fick jag höra här i helgen. Visdomsord fran the crazy italian guy. Tänk er det där med italiensk accent. Det blir jätteroligt.
Colloque i Trois-Rivière med AFS! Grrrymt kul. Var lite nervis innan eftersom vi skulle ha nan slags presentation där vi visade nan legend fran vart land, och varken jag eller min svenska vän Sofia hade nan aning om vad vi skulle göra. Men vi när vi väl kom dit blev vi ihop-parade med danskarna och det slutade med att vi visade en liten sketch (allt pa franska, tjoho) som handlade om hur vikingarna hittar Grönland. Den innehall mycket svordomar och grav Québecansk accent.
Men nu ”jumpar jag till conclusions” här. Kvällen innan träffades alla Beauce-AFSare pa ett hotell i närheten, och efter middag pa Burger King spenderade vi en dryg timme i hotellets pool. Kurt, Nya Zeeländaren, blev akberoende, och varan galna italienare utmanade ännu en gang ödet och ställde sig för att ta emot alla som kom ner fran rutschkanan. (Hjälp, kan man stava den manicken?) Taflört och vattenslagsmal i bubbelpoolen, sedan chips, turkish starwars och loft story pa hotellrummet innan vi gick och la oss. (Alltsa turkish star wars. Jag trodde det var ett skämt, men jag har talat med en riktig turk som kan intyga att det var en seriös film pa sin tid.)
I alla fall, nästa dag for vi iväg, kom fram, jag pratade svenska och det funkade typ inte, at en muffin, sen var det mycket prat och mat hela dagen. Kvällen var ända bäst, när vi fick se alla presentationer. Ali (varan turk) körde sta-upp-komik helt själv där han tog upp ämnen som flygande mattor och tre fruar. Jag skrattade sa jag grät. Mycket dans (jag slutar aldrig beundra thailändarnas elastiska fingrar), mycket sang och mycket knagglig franska.
Tror det blev lite antiklimax när jag kom hem igen, för mitt humör sjönk till botten. Känns alltid jobbigt att komma tillbaka till skol-vardagen med massa fransk-talande som jag inte riktigt känner, efter en helg med bara massa kul och människor som jag alla har nat gemensamt med.
Men idag, under min timme i biblioteket, läste jag sju sidor i min himla ”Le secret d’Anca”. Det är ett antal mer än vad jag klarade av i början pa bara 6o minuter. Dessutom har jag börjat sporta igen, det känns skööönt. Och idag fick jag äntligen min klänning som jag ska ha pa bröllpoet i helgen, ahh. (Plus tva pasar lakrits, kunde inte komma mer lägligt.) Sa läget känns mer stabilt. Ska kila iväg och fortsätta läsa nan sida i min bok och sen kolla pa nat vansinnigt kändis-dansprogram med Pierrette.
Salut tout le monde!
”You’re crushing my clothes.”
hannamodin Sa:
on torsdag 18 oktober 2007 at 20:53
Karin! Jag saknar dig!
Härligt att höra att du har skoj därborta och får vara med om saker som turkish starwars och sådär. :) Vad för nån sport ska du börja med? Får du lakritspåsarna skickade ända hemifrån?
KRAM
Pappa Sa:
on torsdag 18 oktober 2007 at 21:50
Hej Karin!
Din känsla av att ramla ned i verkligheten, den bistra, efter en rolig helg med AFS-kompisar och åter i den egna familjen och skolan känner jag igen från mitt USA-år. Jag minnns en helg i okt eller nov som vi hade en AFS-träff i ett finare område i Baltimore. Vi gick alla en dag på den privata flickskolan (!) som AFS-aren och hennes värdsyster gick på. Sen bodde vi i olika familjer i området fre-sön. Det var jättekul och allt kändes så lätt. Den söndag kvällen när jag låg i min säng igen i mitt lite enklare hem tänkte jag på om jag verkligen skulle bo kvar i min familj. Men sen vet du ju hur det gick! Tack vare att jag inte bytte säng blev jag bjuden till Filippinerna i businesss class – men tog inte chansen!! Bodde jag alltså kvar hos familjen Howard i onödan? Du fick ju i varje fall äta på en rolig japansk restaurang i Washington, tack vare mitt besut att inte byta familj. Det här börjar bli för djupt och krångligt för min slitna hjärna en sen torsdag kväll, så jag tror att jag slutar nu. Timrå vann över Fröunda med 3-2 i Scandinavium ikväll. Jag förstår att du jublar.
Kramar från pappa!