(Jag rakade bara ha den pa hjärnan.)
Nej nu tycker jag att det börjar bli vansinnigt glest mellan inläggen. Det är bara det att mitt huvud är sa fullt av saker, ta sig tid att sätta sig och skriva ett blogginlägg har känts som för mycket begärt den senaste tiden.
Alltsa gar jag hastigt vidare till att berätta om helgen. I fredags träffades AFS-gänget fran Beauce hos Callum, den glada Australiensaren (langt ord, blev det rätt?). Kom dit, efter manga vändor fram och tillbaka längs gatan i mörkret, och jag, Callum, Ali och Kurt satte igang att spela biljard. Jag maste ju säga att jag inte är nan talang när det kommer till biljard. När det gar bra är det ofta nat jag inte alls har förutsett, alltsa är det bara tur.
Resten anlände senare, och det blev mer biljard, chips, musik och dart. (Dart Vader.) Callums värdpappa var föressten lite kul, han var typ en hjälte pa biljard och korrigerade gärna och ofta folks fingrar och höfter när dom skulle till att skjuta. (Stöta, slunga (”Ska jag slunga den här bakat?”), trycka…?Vad gör man?)
Efter hela kalaset sov jag i alla fall över hos Sayaka, japansk tjej som bodde i närheten. Vi pratade i typ tre timmar pa kvällen. Sa vansinnigt bra det känns att prata med nan som vet exakt hur allt känns. Allt jag sa höll hon med om, allt som hade hänt hade hänt oss bada, alla situationer man har hamnat i, allt som har varit jobbigt… T ex. det här klassiska när alla skrattar och man själv flinar lite matt en sekund efter. Och sa det faktum att man inte lyssnar lika mycket längre. I början var jag helt lyhörd och försökte första när folk pratade även fast det var typ meningslöst, men nu orkar jag verkligen inte anstränga mig hela tiden pa samma sätt. Eftersom att hon sa samma sak kanske det är normalt. Da behöver jag inte gräma mig över att det är sa.
Och föressten, vi pratade bara pa franska och jag insag det inte förrns efterat. Jag tror jag kan mer än vad jag vill erkänna för mig själv bara för att jag inte vill fa en chock när jag märker att jag inte var sa duktig som jag trodde. När jag märker att jag inte klarar av nanting som jag trodde att jag skulle klara av. Hellre det motsatta i sana fall.
Men i vilket fall som helst. Nästa dag fick jag dögoda blabärspannkakor av Sayakas värdmamma. Jag at för mycket, men det kanske var värt det. Sen for vi iväg för att köpa en present till Ali (det blev en tval, yeah), ty det var hans födelsedag, sen vidare till Ali och hans vansinniga värd-tvillingar. Kanske sex ar gamla, och livsfarliga. Slogs för allt dom var värda, non-stop. Gillade att banka pa magar och huvuden med mini-hockeyklubbor.
Vi kastade lite bollar och jag fick hela gänget (ja det var alltsa afs-arna igen) att leka bodyguard! Dom fragade ideligen vad sjutton poängen var, och manga verkade ganska roade av att leken är totalt hjärndöd och att den inte har nan poäng förutom att man knuffas tills man blir för trött för att fortsätta.
Sen fick vi korv, och dom serverade öl. Det är helt sanslöst vad öl man dricker här, och det är ingen som bryr sig om att ungdomar inte far dricka det egentligen. Vi sjöng för Ali, och jag fick sola med den svenska ”Ja ma han leva”. Kändes bra, mycket bra. Särskilt eftersom jag var den enda med en egen melodi.
Sen, vet ni vad, gick vi iväg för att bowla. Det var grymt kul, jag kan ju tala om för er att jag rullade in nagra strikes. Sen var det sa att jag skulle filma italienaren när han skulle slunga iväg sitt klot, da han gör det pa ett hysteriskt roligt sätt. Först tassar han liksom fram, sen använder han HELA kroppen, inklusive huvudet, för att skjuta fram klotet, han knycker liksom till. Mycket underhallande. Men när jag filmade vart han väl nervös eller nanting sa han gjorde världens praktvurpa ute pa banan. Jag skrattade tills jag nästintill kvävdes. Jag vagar inte lägga upp filmen här, jag vet inte vad han skulle tycka om det, (men jag kan ju tipsa er om att söka pa ”the crazy italian guy” pa youtube…).
Sen blev det McDonalds i nan timme eller sa. McFlurry, iPodar och hörlurar som skickades hit och dit, utbyte av erfarenheter fran skolan, kodak-moments och solnedgang. Det kändes föressten bra att beställa pa franska. (Sa jag det att det var första gangen när jag var i Québec med Pierrette? Jag beställde nummer sex, eller tva, kommer inte ihag. Och vatten.)
Det sista som hände var i alla fall att vi gick och sag en fotbollsmatch. Inte nan svensk sparka-pa-rund-liten-boll-fotboll, utan buffel-fotboll. Varför kallas det ens fotboll när dom för det mesta bär och kastar bollen? Det var i alla fall kul, svinkallt, men kul. Vi kurade under en filt at varmkorv efter halva tiden. Biljard-pappan var där, jag vet inte om han var riktigt nykter. När vi sags sa jag nanting, eller var det kanske Kurt, och da svarade han, flinandes: ”Sweden…!” Vi hade sagt typ hej.
Kom hem pa kvällen och at massa choklad som stod framme. Näringsrik dag föressten, här är hela menyn:
- Pannkakor
- Lönnsirap
- Chips
- Varmkorv
- McFlurry
- Varmkorv igen
- Choklad
Alltsa nu ska jag fatta mig kort. Supertrevlig helg, träffa andra AFS-are är verkligen halva nöjet med en san här resa. Allt som man har gemensamt, och sa internationell man känner sig sen! Det är egentligen helt bisarrt att jag, en svensk, gick där pa en gata i St Georges, Québec, med en italienare, en nya zeeländare, en australiensare, en colombian (hjälp, heter det sa?), en japan och en turk. Hela världen samlas liksom för att äta korv och bowla.
Nu gar jag vidare. Har jag berättat att dom har ett sant här mobbing-system pa gympan, där man väljer sitt lag? Det har dom. När vi ska spela deras typ av fotboll blir jag vald sent kan jag ju säga. Men det roliga är att alla tycker att jag är en stjärna pa vanlig fotboll. Vilket skämt egentligen, jag som alltid har tyckt att jag är värdelös pa allt som har med bollar att göra.
Alltsa nu maste jag vandra, Pierrette vill att jag kollar pa ”The loft story”, typ Big Brother fast pa franska. Mer filosofier nästa gang, vi ses!
Paus Sa:
on tisdag 2 oktober 2007 at 19:00
Herregud, nu blev det mycket att kommentera här! tror inte att jag tagit in allt än, men du verkar ju ha redigt roligt där! och herrejösses va duktig du måste ha blivit på franska som kunda ha ett sånt där himla samtal i tre timmar !! J I S S E S Karin !
Haha jag kollade på den där filmen på youtube, blev lite sentimental är jag hörde din röst, men det gick snabbt över när jag såg hans ”bowling-stil” xD hahaha, sjukt roligt !!
Och ja justja, förresten, kul att du hade ”i den lilla skogen” -låten som titel, jag lyssnade på den bara för någon dag sen och blev lite sådär sentimental igen..! Haha, vi hade så roligt då alltså!
och nu är det bättre här hemma, inte lika mycket läxor och vi har ganska roligt på dagarna! Det verkar du också ha, och jaa, det blir verkligen internationellt för din del nu! Själv känner man sig mindre internationell, hösten kommer och alla ser exakt lika bleka (och svenska) ut.. ^^
Det låter som att du lever loppan därborta, och om det fortsätter sådär kommer du snart att äga halva befolkningen på franska, så go girl! Men ta det lugnt med cheerleedingen nu! (;
Ha det bäst! Kraam <3 /Pausi
Pappa Sa:
on tisdag 2 oktober 2007 at 19:22
Hej Karin! Vilken fantastisk beskrivning av ett dygn med AFS-are från världens alla hörn. Det borde användas som reklam för att värva sökande. till AFS-programmen. Din känsla när du går där och pratar franska med människor från hela världen både förstår jag och känner igen från mitt AFS-år för några år sen. Kontakterna med VÄRLDEN var nästan halva nöjet. Kanske var det pga sitt AFS-år som Jan Eliasson blev Sveriges FN-ambassdör och senare utrikesminister. Ett tips i yrkesvalet kanske. Vi får fila lite mer på karriärplanen när du kommer hem. Nu börjar vi packa kläder och festklänning. Det blir jju lite jobbigt om du ska värma dig med en filt hela vintern. Men om du får dela den med Jean-Pierre kanske det känns ok…?
Kram från stora P.
Nora Sa:
on tisdag 2 oktober 2007 at 21:40
hahaha, vilken rolig film, typ dolda kameran ;) gick det bra för honom att du la upp den på youtube med inte bloggen? :P Idag har vi beställt kök, woho! :D KRAMAR
Fia Sa:
on onsdag 3 oktober 2007 at 02:59
huh, vi har ocksa det dar dumma systemet att man valjer lag pa gympan. Att det inte fattar att det ar ganska diskriminerande? :s
dock ar vi fa tjejer i min gympa, och man maste valja varannan tjej/kille, sa brukar slippa sitta kvar ensam, haha.
men puckat ar det ju iaf :)
kul helg du verkar haft :) avis pa dej, jag kan inte ens snacka franska i 3 min :o
snart ses vi, tank pa talangshowen xP jag har inte kommit pa nagot bra annu..
vad har du tankt gora for svensk mat foresten? kanske inte blir sa kul om vi gor samma..
kram :)
mamma Sa:
on onsdag 3 oktober 2007 at 12:36
Snygg bild, jag har lagt den som bakgrund på mitt skrivbord. Typiskt Karin-motljus.
Och visst är det häftigt, att hela världen samlas för att äta korv och bowla…
Kramar från mamma
Annika Sa:
on onsdag 3 oktober 2007 at 16:45
Tjobre mannen :) Stört kul att höra om dina internationella kontakter.. Och att ni lekte body guard var ju klockrent! Jag måste förresten dra och kolla på den där crazy italienaren tror jag.. Hade :)
IA! Sa:
on onsdag 3 oktober 2007 at 21:23
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Nu har jag skrivit minst sjuhundra kommentarer som jag lyckats ( HUR LYCKAS JAG??) slarva bort när jag ska sända dem, så jag är en aning less. PUNKT.
MEN HALLÅÅÅÅ! KARIN! Jag går BILD! :D Jag har just bytt…jag ledsnade på teater den sista tiden, och sen har jag gått å grubblat en hel del och nu äntligen bestämde jag mig och jag trivs som fisken!..i vattnet. Det Du! Trodde du inte va? :)
…vänta nu… Är det Jean-Pierre som smittat dig med galna-puss-sjukan? ;)
Alltså, vad är grejen med öl?…egentligen.. :O Finns det ovanligt många alkolister i Canada, eller har ni bara ovanligt roligt?
När jag har lite tråkigt brukar jag tänka på dig när du med pom-poms viftar och skuttar omkring i kort-korta skjolar och sjunger löjliga ramsor på en fotbollsplan fullt med knuttiga killar… Då brukar jag fnissa lite och blir genast glad igen! …Bara så att du vet! :) så du förgyller faktiskt min vardag, även fasst du inte är här!
Jag tycker det är så härligt att höra att du tycker det går lättare och lättare att prata franska och att ni äter så underbart onyttiga saker var dag och att du verkligen verkar ha det super bra där borta bland bönder, cowbot-hattar, country(..fy fan… :P ) och…öl och en hel del annat…XD
jag är trött. Och jag tycker om dig.
Förresten trivs jag väldigt bra i min fina lilla lägenhet :) Det du, också..
Ha det gott! Adjöken så länge! ( jag ska följa trenden och ta mig en titt på italienaren)
Cecilia E Sa:
on torsdag 4 oktober 2007 at 13:02
Bon jour!
Spännande att läsa både om vad som händer i Québec och om köksprocess i Bosvedjan.
Jag måste gratulera till de fantastiska bilderna i Facebook från nåt outtalbart ställe. En park?
Jag har ett näringsberäkningsprogram i datorn om du vill veta exakt HUR näringsriktig den där dagen var. Vad står på menyn idag? Troligen är det inte kanelbullens dag hos er. Det är det här och jag har inte sett skymten av en enda hittills.
Sköt om dig Karin!
/C
Elin Sa:
on torsdag 4 oktober 2007 at 16:27
Ohh, Berget ligger långt bort i skogen, Dart Vader, Body Guard & Ska jag slunga den här bakåt?. Vilka minnen, det märks att du inte är här.. Ihh.
Vad kul att höra att du snackade franska obehindrat med den där tjejen i hela tre timmar :D Och, jag har kollat på den där italienaren, haha :P Vilken skön snubbe ;)
Föresten, vill du höra en helt sjuk grej? :P Jag har fått RYGGSKOTT! Haha, jag trodde att det bara var gamla gummar som lyfte tunga potatissäckar som fick det, men tydligen kan man få det ändå. Men det känns lite suspekt.. :P
Ha det superduper!
Kramar /Elin
Elin Sa:
on torsdag 4 oktober 2007 at 16:29
Gubbar hade jag ju tänkt att skriva. Och så tänkte jag väl på gummor. Det var väl därför det blev gummar. :P
gerd ingebrand Sa:
on måndag 8 oktober 2007 at 15:25
hej karin
roligt läsa din blogg. jag läser dem på biblioteket då och då.Allt är bra med mig och jag läser böcker som vanligt ,promenerar oå stan och umgås med vänner. Pappa är här nu. vi har varit ute i skog en på Hammarö idag. Tack för ditt kort! Jag blev jätteglad kramar från Farmor
Jossan Sa:
on onsdag 10 oktober 2007 at 18:30
Hahaha! Åh Karin! Saknar ditt underbara skratt. Fick lite hjärt stop när jag hörde det på filmen, men det övergick till hjärtattack efter ett långt och underbart asgarv! Vilken kille, trippade som en liten pingvin =D Åh, du verkar ha det så bra, men jag vill ha hem dig ändå. ”Lean on me, mycket ketchup, lite senap, boston gurka. Lean on me” <3 *stöttar*