Le fabuleux destin

Tack för era visdomsord, ni har alla sa rätt.
Träningsvärken har gatt över, jag hoppade över det omöjliga franskaprovet för att istället läsa ut en bok (yeees) och jag kan leva med lite hemlängtan. Det är inte lika illa för tillfället.

Pratade om det igar, det där med hemlängtan. Hur alla ens vanor betyder sa mycket utan att man märker det. Hur jag saknar att ta bussen hem efter dansen, som om det skulle vara veckans händelse. Hur konstigt det är att familjen, samma fyra personer som man lever alldeles nära varje dag inte alls är där man är. Hur dom lever sitt eget liv, och jag mitt.
Hur det känns att sätta sig i sin egen soffa, i sitt eget hörn av sin egen soffa, precis där man alltid sitter. Pierrette känner sig inte lika hemma i fatöljen som i skinnsoffan, men soffan som jag känner mig som mest hemma i finns inte ens här. Det kommer ta ett tag innan den finns här, det kommer ta ett tag innan min egen säng är den som star pa nedervaningen i det här huset.
Hemlängtan är kanske lite diskret och malande för tillfället, men det är inte som att jag inte kan roa mig.

Halloween-party i torsdags! Det var grymmeligt kul, typ alla i min arskurs var där och det är ett antal personer det. Musik, öl och utklädnader, själv var jag en soldat. (Nu menar jag inte vilken militärgrön-soldat som helst, utan en san där snygg soldat som vaktar slott och marscherar pa högtidsdagar.) När jag kom dit däremot märkte jag att utklädnaden var till för att tjejerna skulle fa en chans att se ut som playboy-kaniner. Typ. 
Lustigt föressten, det här med hur lite alkohol kan fa sa manga att bli intresserade av den lilla svensken. Varför kan inte folk vara sociala och roliga när dom är nyktra? Da skulle skolan bli mycket mer intressant. Och det är vansinnigt hur folk dricker här. Alla säger det, och det är sa sant: Québec bestar av en bunt alkoholister.

I vilket fall som helst. Igar hjälpte jag Pierrette med Halloween-dekorationerna och jag karvade min första pumpa! Vilket historiskt ögonblick. Jag gjorde en tant. Sen plockade vi diverse gräs och gjorde jättebuketter med. Och halla! Jag tror jag för första gangen sag växten som är med i Svanprinsessan. Nora, kollade du mycket pa den? När grodan Jean-Bob sätter ihop massa sjögräs för att slunga sig över till blommorna. Jag har alltid tyckt att dom ser sa roliga ut, dom där pinnarna med langa korvar pa, och nu har jag äntligen sett den äkta varan. Och dom är verkligen roliga. Som en ihoprullad matta, och när man drar lite i den är det som att den sväller, för att sedan lösas upp och flyga iväg i vinden. Ahh.

Saker som jag har mycket av:

• Hemlängtan
• Läxor
• Träningsvärk

Nu känns saker och ting bra. Jag läste hela tio sidor i min bok idag (mer än malet för veckan), jag skrev en resume pa franska pa typ en kvart och jag följde för första gangen med en person fran skolan hem. Hennes mamma gav mig en liten present, jag fattar inte varför men det var ju vansinnigt snällt. En liten ask, tung och fin med en fjäril pa. Vi at en vansinnig chokladtarta och akte sen för att hyra utklädningar till Halloween. Och stället vi hyrde dom pa, vilket paradis! När jag kom in var det första jag sag massa klädnader fran ”Nouvelle France”, dvs sana där 18oo-talsgrejer. Jag valde sist och slutligen en san, en mans-kostym. Lang, svart cape och världens coolaste brallor med massa guldutsmyckningar. Jag fick rabatt pa hela kalaset, för att välkomna mig till Kanada tror jag.  
Kom sedan hem, pratade typ obehindrat i telefon med Pier-Anne och Ariane, och jag kom fram till, efter en diskussion med Pierrette, att spraket banne mig blir bättre. Nu märker jag det tom själv.
Och ikväll ska jag äta chokladfondue!
Ah, livet leker.
Hejda

.. som kommenterar bloggar.

Nu är jag inne i en lite snurrig period. Jag vet inte riktigt varför, men jag har svart att halla mig till en uppfattning om hur jag känner mig. Ibland är allt solsken, ibland har jag hemlängtan, ibland blir jag galen när jag tänker pa allt jag borde göra och ibland känner jag mig lite moloken utan att veta varför. Och det här växlar inte fran dag till dag, onej. Ena minuten vill jag bara ga och lägga mig och nästa har jag ett glädjerus. Jag tror att jag är trött. Det är fortfarande körtelfebern som spökar, jag är lite less pa den faktiskt.
Men kör i vind tycker jag. Spraket släpper faktiskt, det maste jag medge. Kanske inte just det att jag pratar mer, men jag förstar mer och mer av alla konversationer runt omkring mig. Idag kändes det för första gangen som om jag verkligen var med i en konversation med ett helt gäng, det är annat än att växla nagra ord med en person. Dom fragade om jag var en ”cochon” (dvs om jag var som alla andra och tänkte pa sex hela tiden), och da tänkte jag lite pa min vän hemma i Sverige.

Nu till lite hederlig det-här-har-jag-gjort-dagbok. Firat tva födelsedagar senaste veckan (tre egentligen.) Först Steevens och Patricks, jag sjöng ja-ma-dom-leva och dom fick en varsin polkagris-stäng. Vi at tarta och dansade till diverse dans-vänliga latar i vardagsrummet. Michel stod för dansgolvets snyggaste moves som vanligt och Patrick bevisade att män minsann ocksa kan svanka och vicka pa baken. Jag spelade föressten lite kongas till nan lat som är sanslöst populär här, om jag skulle lära mig att sjunga den pa franska skulle det bli världens party-trick ju.
Och idag firade vi Nathalies 25:e ar. Jag snickrade ihop nan slags gubben-i-lådan-låda med tva svenska golfbollar, godis och ett têtes-à-claques-citat. Allt gar med lite tejp, har jag alltid sagt. Sen at vi nog världens godaste tarta. Den hade fallit sönder i frysen, sa det var en enda röra av tart-bottnar, grädde och nan slags lönnsocker-sas. Jag at ganska mycket. Efter denna uttöjning av mage visade jag familjen hur härligt stor min mage blir när jag spänner ut den. Vi jämförde med Johanna (som är gravid i typ fjärde manaden) och det var för sjutton inte langt ifran. Sen jämförde jag med Patrick (som är gravid med en elefant-bäbis) och han var nog större ända.

Pa tal om Patrick och Johanna. Spenderade större delen av helgen med dom, och det är ju verkligen världens radar-par. Störsköna människor, jag kan inte tänka mig nagra bättre föräldrar än dom. I lördags var jag och Patrick och hämtade tva lass ved som vi radade upp i timtal, sen käkade jag och Johanna middag pa en restaurang där hon kände igen precis varenda en som var där. Och det var mycket folk. Det är helt otroligt hur alla känner alla pa det här stället.   
Sista som hände pa kvällen var att vi tre gick pa bio och sag Resident Evil. Den var superäcklig, men jag är varken kräsen när det gäller mat eller filmer, sa jag gillade den ända. Sov hos P och J sen, jag tror att det var en plan planerad in i minsta detalj av Pierrette, da hon och Michel skulle dinera med sina kompisar och alkoholintaget skulle bli lite för stort för att jag skulle tycka det var kul. Men det gör mig ingenting. Ibland känns det som att jag har mer än en värdfamilj här, sa som alla tjatar om att jag kan ringa när jag vill och komma när jag vill och sova över när jag vill. Det känns himla bra maste jag säga. Folk är sa gästvänliga här. Till och med smabarnen! Jag och Johanna besökte hennes bror och hans tre sma döttrar,  übersöta barn. Dom ville absolut visa mig alla sina rum och alla sina leksaker, och dom pratade jättemycket och sadär smabarn-sluddrigt. Jag förstod inte sa vansinnigt mycket. En av dom fragade varför jag inte pratar sa mycket franska. Jag visste knappt vad jag skulle säga, för jag kommer ihag hur det var när jag var liten och trodde att svenska var Spraket med stort S, spraket som alla andra sprak (inklusive engelska) kretsade runt och var baserade pa. Jag vet inte om nan skulle kunna fa mig att första att svenska är ett dunder-litet sprak i jämförelse med typ engelska.

Nu maste jag dra mig, även fast jag kanske hade mer att skriva. Matteprov imorrn, oohh, maste vara pigg och fräsch. Mitt första prov faktiskt. (Pa tal om skolan, vi sag Seven pa engelskan idag. Folk var helt uppskakade efterat, och ingen ville äta lunch.)

Tack föressten för alla kommentarer, folk. Jag skrattade mig fördärvad efter förra inlägget..

Morsningen!

(Jag saknar min cello)