Ovasen. Franska. Manniskor. Massa manniskor. Kaos. Annu mer franska. Obegriplig franska. En galen ringklocka. Och sa detta ovasen.
Okej, forsta skoldan. Jag maste saga att det gick bra, det gjorde det faktiskt. Lektionerna fick jag ju inte ut sa mycket av, men lunchen smakade bra, det var fint vader och jag behovde aldrig ga sjalv nanstans. Jag vet inte om dom tar hand om mig sa bra pa Pierrettes order, men det spelar ingen roll for jag trivs med manniskorna dar.
Men det ar saaaa frustrerande nar man aldrig forstar. Nar man inte kan delta i folks samtal, och nar man inte kan svara pa nagra enkla fragor om en sjalv pa ett papper man far pa en lektion. Det var inte som att alla larare hade sarskilt stort medlidande heller, sa det gick fort, och det var jobbigt. Idag var det en gubbe som sa att han inte fattade varfor man lat mig komma pa hans lektion nar jag anda inte forstar nanting. Eh, va? Har han hort talas om utbytesstudenter forut? Det ar det dar slaktet som sitter dar lite tysta och helt lost i borjan, men som ar dar for att lara sig. Snalla manniska, have some mercy.
Men jag maste erkanna att det kanns lite hopplost med franskan just nu. Det ska ga saaa langsamt om jag ska forsta. Och jag kan inte komma pa nanting jag har lart mig pa dom har dagarna. Jag vet att jag har alldeles for brattom, att jag inte ens har varit har i en vecka, men jag ville se en forbattring NU! Och jag vet inte hur det ska ga till. Baah. Jag var sa beredd pa det har men man kan inte vara sa pass beredd att det inte kommer som en chock nar det val hander.
Okej, lite roliga nyheter da. Alla tycker att jag ar en stjarna pa engelskan och bilden. Skont att man kan nanting iallafall. Och idag sa en viss tjej att hon kanner sig sa ”cheesy” och stroppigt uppkladd nar hon ser mig i mina ”lay back”-klader. (Okej, hon sa inte lay back, men det var typ det hon menade.) Det var ju ganska kul. Jag fick faktiskt varldens uppmarksamhet for min stil idag, det var en annan tjej (som for ovrigt har min exakta musiksmak) som alskade mina avklippta vantar. Yeah.
Men okej, sa har ar det. Skolan ar stor, hogljudd och stressig, den ser ut som ett fangelse och jag trivs inte dar. Men min mattelarare ar snall, hon ska hjalpa mig nan lunch nasta vecka, och idag var engelskan extremt rolig. (Vi agnade oss at free writing, vi skrev diverse historier om Jesus, soffan dar baby-Jesusarna kom till, och grodorna som forsvann och orsakade jordens undergang.)
Den storsta anledningen till att jag inte trivs ar att det kanns sa bedrovligt att inte kunna skota skolarbetet. Jag ar van vid att kunna det. Det enda jag kan skota ordentligt ar engelskan (jag gjorde just min forsta laxa har, ehe) men pa nat vis ska jag lara mig det har spraket, och eftersom jag trivs med min familj, i det har huset, och pa alla stallen som inte ar skolan, sa ska det nog ga vagen. Och idag skrev Julie ett extremt gulligt meddelande i min agenda dar hon onskade mig en fantastisk vistelse, hoppades att jag inte saknar er for mycket, overtygade mig om att jag kommer bli superbra pa franska med tiden, och sa att hon ar uppmarksam pa hur jag mar. Typ. Och hon skrev det pa franska, och jag forstod, och halleluja. Jag forstod. Men iallafall, hon ar snall.
Men nu till nat helt annat. Alla hus har ser ut som slott! Jag vet inte varfor, men det ar vansinnigt hur folk bor. Alla har hund och nan slags pool, och som jag skrev tidigare (tror jag, jag har ingen koll langre, jag bara svavar ivag och skriver asmycket utan att marka det) sa ar alla slakt med alla. Det ar seriost sant. Igar nar vi var och kollade pa en annan sorts baseboll, dar man kastar bollen snabbt och hart (tjejer ar oftast inte med for att det ar for farligt. Jag forstar dom) sa presenterade Pierrette mig for nagra mannskor (typ alla som var dar) och alla var nagons slakting. Eller sa var det en pojkvan till nagons brorsons slakting. Och! Dom trottnar inte pa hej! Pierrette sager det varje gang vi traffar en ny person och alla alskar att saga det. (Med en ganska skojig betoning, typ upp i tonlage pa sista sluttampen av hejet. Lite som en fraga.)
Bah. Nog for idag! Internet har ar fruktansvart langsamt, sa jag far se vad jag besoker for stallen innan jag lamnar datorn. Men jag tankte att jag prioriterar bloggen, for den kan alla ta del av.
Ha det himla bra! (Och nej, min mobil funkar inte har. Helt vardelost)
