Le fabuleux destin

Ja. Nu, vet ni vad. Nu ar jag har. Min dygnsrytm ar totalt hej-kom-och-hjalp-mig, sa jag ar vansinnigt trott for tillfallet, men jag har ju lovat att skriva nagra rader.

Det har kanns bra. Jag lag nyss nagon timme i familjens bubbelpool och konverserade pa franska med mina vardforaldrar. Eller ja, konversera var val att ta i, dom pratade über-langsamt, och jag svarade lite smatt faordigt. (Fåordigt, det dar sag ju vansinnigt ut.)  
Jag vet inte riktigt vad jag ska saga. Det kanns lite som allt eller inget. Ska jag skriva allt jag har att saga far jag sitta har hela natten, och det orkar jag definitivt inte, men det ar svart att valja ut gobitar fran det har aventyret nar allt ar en enda stor gobit.
Men jag har en grej. Alla tycker det ar sjukt kul att bonjour pa svenska ar hej. Jag ar inte riktigt saker pa varfor, men jag tror det ar for att deras hej (hey) betyder typ ”hurru!”. Och det ar ju kanske lite skojigt att halsa pa det viset. Eller inte vet jag, men dom alskar att skrika det i tid och otid for att se hur jag reagerar. En snubbe, Nico, t ex. Han ar foressten galen, han fragade om jag ville prova pa lerduveskytte. Snalla nan. Jag forstar inte vad han sager och jag har aldrig hanterat en pistol. Men det blev inget av idag, far se vad som hander, hans flickvan (min vardsyrra) var lite orolig. Hon trodde att det skulle vara farligt. Ja, hela han verkar farlig. Han kastade grus pa mig. Jag lipade at honom. Han typ nickade instammande och sa att vi skulle panga om en timme. Eh.

Och justja, bara for att jag kan spela cello sa tror folk att jag ar en hejare pa fiol. Haha. Min vardbroder har tydligen en fiol som han inte kan spela pa, och jag ska fa testa den. Jahaja. Jag kan val dra nagra strak och se vad som sager.

Pa tal om vansinne. ALLA pa det har stallet roker och dricker ol, och dom roker overallt, i bilen, i huset… Och nar dom roker i huset sa gar brandlarmet igang. Hela tiden. Snalla manniskor, lar er av era misstag och rok utomhus! Orka springa runt och vifta bort roken med en diskhandduk var och varannan minut.

Men iaf. Om jag inte ska vara helt slut och totalt okapabel till att forsta vad nagon sager imorrn, sa maste jag sova nu. Jag hoppas ni skoter er dar hemma, tro inte att ni kan borja leva loppan bara for att jag forsvann!
Gonatt och ha det!

 (et pour annika: eh, bonjour.)