Eller egentligen, varför ska det vara så konstigt för? Det är inte som att jag är ensam om att åka iväg, massor har gjort det här förut, och det har väl gått bra. Det är världens grej, men det är inte så konstigt. Det känns inte så surrealistiskt när jag tänker efter. Och jag är nog inte nervös heller, nu vill jag bara komma dit. Tring-jonction. Ahh..
(Åh, mamma bjuder mig på ett par nya skor. Jag har aldrig förstått vad vuxna har emot ett par dojjor med lite hål i, men jag klagar inte. Skor är alltid skor, och ett litet shopping-sug känner jag väl. Dessutom ska man kanske se anständig ut i landet bortom Atlanten. Hur man nu definerar anständig.)
Ikväll blir det blodpudding och Toto. Härliga tider!
